söndag 30 september 2012
fredag 28 september 2012
En speciell upplevelse.
Leo och jag besökte idag en dam som har en alzheimerdiagnos.Hon blir alltid jätteglad och pigg när vi kommer och vi brukar göra många aktiviteter när vi är där.Dagens besök kom dock att bli lite annorlunda än vanligt.
Normalt så brukar hon komma och öppna ytterdörren när vi kommer (ibland har vi passat in med hemtjänsten som släppt in oss) men idag fick jag stå länge utanför dörren och ringa på och även ringa på telefonen.Jag hann att bli lite orolig att något hänt henne och var på väg att ringa hemtjänsten och berätta.Då hör jag henne innanför dörren och så till slut öppnar hon.Hon hade legat och vilat så därför tog det tid innan hon kom till dörren.Trots att hon inte verkar må så bra så staplar hon ut i köket för att ge Leo en egeninköpt godis som hon alltid gör när vi kommer.Hon är glad att vi är där men lite ledsen att hon inte orkar leka med Leo som hon brukar.
Gumman berättar att hon inte har sovit på hela natten och att hon ramlat under natten.Hon verkar orolig och förvirrad och trött.Jag tänkte att det kanske var bäst att hon fick vila idag så jag föreslog att jag och Leo kunde sitta hos henne i sovrummet om hon ville lägga sig.Det ville hon så när hon lagt sig sa jag till Leo att lägga sig hos henne så hon kunde klappa honom.Under några minuter verkar hon fortfarande orolig och har svårt att koppla av,men så stryker hon honom på halsen och sedan på ryggen och jag ser att hon blir mer och mer avslappnad.Så efter 5-10 minuter sover hon lugnt med Leo intill sig.Jag sitter på en stol vid sängen och allt är helt stilla.
Efter ca 20-30 minuter vaknar hon och då verkar hon mycket piggare och lugnare.Hon skrattar och gullar med Leo och frågar mig om han fått något vatten.Vi pratar en stund om lite av varje innan det så är dags för oss att lämna gumman.Hon följer oss till dörren så hon kan låsa den när vi gått.Det blev nog fortsatt vila för henne under resten av dagen och jag hoppas att hon mår bättre nästa vecka när vi ska besöka henne igen.
Leo väntar!
Normalt så brukar hon komma och öppna ytterdörren när vi kommer (ibland har vi passat in med hemtjänsten som släppt in oss) men idag fick jag stå länge utanför dörren och ringa på och även ringa på telefonen.Jag hann att bli lite orolig att något hänt henne och var på väg att ringa hemtjänsten och berätta.Då hör jag henne innanför dörren och så till slut öppnar hon.Hon hade legat och vilat så därför tog det tid innan hon kom till dörren.Trots att hon inte verkar må så bra så staplar hon ut i köket för att ge Leo en egeninköpt godis som hon alltid gör när vi kommer.Hon är glad att vi är där men lite ledsen att hon inte orkar leka med Leo som hon brukar.
Gumman berättar att hon inte har sovit på hela natten och att hon ramlat under natten.Hon verkar orolig och förvirrad och trött.Jag tänkte att det kanske var bäst att hon fick vila idag så jag föreslog att jag och Leo kunde sitta hos henne i sovrummet om hon ville lägga sig.Det ville hon så när hon lagt sig sa jag till Leo att lägga sig hos henne så hon kunde klappa honom.Under några minuter verkar hon fortfarande orolig och har svårt att koppla av,men så stryker hon honom på halsen och sedan på ryggen och jag ser att hon blir mer och mer avslappnad.Så efter 5-10 minuter sover hon lugnt med Leo intill sig.Jag sitter på en stol vid sängen och allt är helt stilla.
Efter ca 20-30 minuter vaknar hon och då verkar hon mycket piggare och lugnare.Hon skrattar och gullar med Leo och frågar mig om han fått något vatten.Vi pratar en stund om lite av varje innan det så är dags för oss att lämna gumman.Hon följer oss till dörren så hon kan låsa den när vi gått.Det blev nog fortsatt vila för henne under resten av dagen och jag hoppas att hon mår bättre nästa vecka när vi ska besöka henne igen.
Trött whippetpojke <3
fredag 21 september 2012
Seniormässa 2012-09-20
Igår var Leo och jag på Seniormässan som var på Kulturcentrum i Hallonbergen (Sundbyberg).Det var meningen att vi skulle vara tillsammans med Träffpunkten vid deras bord men då Leo och jag kom så var det bordet fullt med deras informations-material.Det fanns ingen plats att ställa våra saker,vilket vi i och för sig varit med om även vid andra sammankomster som tex nationaldagsfirandet.Men jag blev så glad då jag såg ett undanställt bord som ingen skulle använda.Det snodde jag direkt och plockade upp vårat arbetsmaterial och infolappar som jag gjort ordning.Jag tänkte att nyfikenheten skulle öka då besökarna såg våra tärningar,Lotto-spel,hundpuzzel od.
...och visst hade jag rätt :) Jag tror det blev lättare för folk att förstå att jag inte bara går och hälsar på brukarna så de får gulla med Leo,utan att vi faktiskt utför ett arbete när vi är där.Jag berättade om sakerna på bordet och visade även upp en del övningar som Leo och jag gör tillsammans med brukarna vi besöker.Så förklarade jag vad som tränas med just den övningen.Det kändes verkligen jättebra!
Det var många som ställde frågor och några tog även vårdhundsinformationen som jag hade lagt fram.Alla var så glada och trevliga och jag mötte inte någon som var negativt inställd till hund i vården.Såå himla kul!
Leo skötte sig utmärkt (som vanligt) och charmade folk både här och där.Då och då fick han krypa undan uppmärksamheten och vila lite och en liten rastning ute i det vackra vädret gjorde vi också förstås.Det gäller ju att tänka på Leo's bästa och en helt ny miljö och en massa människor som går omkring tätt,tätt inpå...ja det kan ju trötta ut vem som helst.Tack och lov har jag en hund som kan koppla av ;)
Vårdhundsteamets bord :)
...och visst hade jag rätt :) Jag tror det blev lättare för folk att förstå att jag inte bara går och hälsar på brukarna så de får gulla med Leo,utan att vi faktiskt utför ett arbete när vi är där.Jag berättade om sakerna på bordet och visade även upp en del övningar som Leo och jag gör tillsammans med brukarna vi besöker.Så förklarade jag vad som tränas med just den övningen.Det kändes verkligen jättebra!
Det var många som ställde frågor och några tog även vårdhundsinformationen som jag hade lagt fram.Alla var så glada och trevliga och jag mötte inte någon som var negativt inställd till hund i vården.Såå himla kul!
Leo skötte sig utmärkt (som vanligt) och charmade folk både här och där.Då och då fick han krypa undan uppmärksamheten och vila lite och en liten rastning ute i det vackra vädret gjorde vi också förstås.Det gäller ju att tänka på Leo's bästa och en helt ny miljö och en massa människor som går omkring tätt,tätt inpå...ja det kan ju trötta ut vem som helst.Tack och lov har jag en hund som kan koppla av ;)
Leo vilar!
Efter tre timmars "uppvisande" var det så dags att åka hem.Det var skönt att sambon kunde ta omvägen förbi Hallonbergens centrum och hämta upp oss.Då slapp vi åka kollektivt med all denna packning (+hund) i rusningstrafiken!Puh!
Vi struntade i rockringar och tunnel denna gång,tyckte packningen räckte ändå ;)
Leo väntar på husse!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)