Gamla bekanta.

Idag var det påsklunch på Träffpunkten när vi kom dit.Långbord i många,långa rader och fullt med folk som precis ätit smaskig påskmat.Vi träffade många gamla bekanta som var med då vi hade gruppaktivitet med sittgympagruppen och de var så glada att träffa Leo igen då vi inte är på Träffpunkten samma dagar längre.Vi träffade bla den hundrädda damen som aldrig vågat klappa någon annan hund innan hon träffade Leo.Hon var riktigt glad att återse honom och smet till och med ifrån lunchen en stund för att komma och prata och klappa honom.Det var jätteroligt!

Aktiviteten jag tänkt att vi skulle haft idag (bowling) blev ju inte av eftersom den krockade med lunchen och att mingla runt bland långborden var det ju inte heller tal om.Så till tonerna av dragspel och allsång stannade vi  kvar och lekte/tränade lite Leo och jag.

Jag har varit tvungen att lära Leo att putta ner käglorna eftersom han är alldeles för smidig/försiktig.När vi började träna bowlingen så la jag ut godis bland käglorna för att få honom att vandra runt bland dem för att,tänkte jag,slå ner dem...så blev det ju inte!Godisarna tog han men käglorna stod kvar!

Att putta käglorna tar längre tid men det gör inget.Det blir lite mer spännande och man kan ju tidsbegränsa hans omgång och se hur många han får ner på en viss tid istället.

När vi bowlat färdig så tar jag som vanligt tillfället i akt och kör lite apportering också.Leo får hämta käglorna och lämna till mig.Det är ju skönt att ha en hund som hjälper till med städningen.

En försmak av våren.

Äntligen börjar det kännas som om våren är på väg!Det har varit så härligt väder senaste dagarna med sol och blå himmel och när man har stått i lä så har det faktiskt varit riktigt varmt.
Idag när Leo och jag var på väg till en av våra damer så passerade vi en skogsglänta i en park.Solens strålar lyste genom grenverket och inne i gläntan var det i det närmaste helt snö- och isfritt.Då vi var ute i så god tid inför vårt besök så tyckte jag att det kunde vara mysigt för Leo att få tassa runt på torr mark och på de prassliga löven som marken var täckt med.Så fick det bli!

Leo fick leta godis högt och lågt!

Det blev en rolig start på dagen och jag märkte på Leo att han också uppskattade mattes intiativ.

Arbetsdagens "röda tråd" fick helt enkelt bli våren.Förra veckan halkade vi in på ämnet när vi besökte en av våra damer.Vi började prata om vårtecken och hon uttryckte en sorg över att hon inte kunde se några vilda blommor ifrån sitt fönster.Trots att hon har en fin utsikt över parken.Jag berättade om en vår för ett par år sedan då det hade varit så väldigt mycket vitsippor och blåsippor och att jag hade fotograferat detta hav av blommor och hur vackert det hade varit.Jag lovade henne att jag skulle ta med bilderna och visa henne denna veckan.

Idag fick hon se bilderna och det uppskattades mycket kan jag säga.Hon tittade drömmande på dem och hon pratade om dem och det var som om de väckte minnen och känslor hos henne.Då och då säger hon att hon nästan kan se Leo gå där genom vitsippshavet,hur han går och nosar och lyfter på benet (hihi)...hon skrattar lite...Vårt besök drog över på tiden med en halvtimme idag men jag hade inte hjärta att avbryta när hon drömde sig bort och var så inne i känslan av vår.Jag gav henne några av bilderna eftersom hon tyckte så mycket om dem och hon blev jätteglad och sa att hon skulle fortsätta titta på dem efter att vi gått,och fortsätta drömma...

Lite annat kul som hänt under veckan.

Ibland får man höra lite roliga saker från hemtjänstpersonalen om vad som händer mellan våra besök eller inför våra besök.Här om dagen fick jag tex höra att personalen varit ute på promenad med en man som vi besöker.De hade mött en vän till personalen och vännen hade två små hundar med sig.När mannen skulle ge dem godis så försökte han få dem att sitta fint och att snurra,precis på samma sätt som han gör med Leo.Men resultatet blev inte detsamma...hundarna förstod inte :)

En annan personal berättade att hon på morgonen varit hos en dam som Leo och jag skulle besöka på eftermiddagen.Denna dagen var det väldigt viktigt att få på sig en bh och detta hade personalen fått hjälpa henne på med eftersom Leo skulle komma.Denna damen glömmer också bort sin rollator ibland då hon fixar och donar för att se till att Leo ska ha det bra när han kommer till henne.Hon lever verkligen upp och hon är som ett enda stort leende från det att vi kommer till henne tills vi har vinkat till henne när vi går (hon går alltid till fönstret för att vinka när vi går).

Glad och stolt.

Andra trevliga saker som gör mig glad är när jag får höra personal (och andra människor också förstås)som berättat att de är hundrädda,säga att de inte är rädda för Leo.När man kommer till hemtjänstlokalen och möts av ett glatt -"Hej Leo!" och personen går fram och klappar honom.Personen berättar att han är jätterädd för alla andra hundar men inte för Leo för han är snäll.Detta är en person som var lite rädd för Leo i början men som har märkt att han är lugn och inte "påflugen".Det växte fram en tillit direkt :)

Eller så har vi sköterskan som av en händelse kom till en av Leo's och mina damer precis när vi var där.Hon var så hundrädd att hon var nära att få en panikattack när hon såg Leo.När hon lugnat sig lite och jag gång på gång garanterat henne att Leo inte skulle komma nära henne (han var dessutom i koppel) så vågade hon ändå komma in i rummet och hon var själv förvånad över att hon kunde vara i samma rum som en hund.Hon slogs också av att han var så lugn och att det faktiskt kändes ok trots att hon var rädd.

Idag korsades våra vägar för andra gången.Precis när jag och Leo skulle lämna hemtjänstlokalen så stod en sköterska utanför dörren på väg in.Några meter efter henne kom den hundrädda sköterskan och hon vågade först inte gå in.Sen såg hon att det var jag och Leo och vi hejade på varandra och så sa jag bara att "jag lovar att han kommer stå helt stilla när du går förbi".Då sträckte hon på sig och "tuffade till sig" lite och gick taktfast förbi.Jag såg att hon var stolt över sig själv att hon vågat... :)

Det här gör mig så oerhört stolt över min hund!Att han genom sitt lugn får människor att känna sig trygga i hans närhet.Det värmer så i mitt hjärta!