Ännu en härlig vårdhundsdag!

Idag har Leo och jag varit hos två nya hemtjänstbrukare.

Vi var först hos en dam som lider av depression.Hon hade enligt personalen pratat mycket om Leo, men också uttryckt en oro för att han kanske inte skulle tycka om henne.När vi kom så hälsade Leo på henne och jag la hans filt på golvet bredvid henne och han satt där och blev klappad och hon pratade med honom om hur fin han var mm.Vi samtalade en stund och tittade på Leo-bilder medans vi drack lite kaffe.Hon vände sig ofta till Leo och klappade om honom och pratade med honom och gav honom godis.Leo's uppmärksamhet var riktad mot henne även om han då och då tittade på mig som för att jag skulle bekräfta att han gjorde rätt.

Jag gav henne en bild på Leo som hon skulle få behålla och det var mycket uppskattat, för då skulle hon kunna visa anhöriga.

Sen frågade jag henne om hon skulle vilja hjälpa mig att träna Leo med apporteringen.Jag bad henne kasta iväg hans handske och sedan säga till honom hämta den.Detta gick hur bra som helst och Leo lämnade den till henne på ett bra sätt.Hon blev jätteglad och fick prova igen med samma resultat.Jag tackade henne för hennes hjälp och sa att det märktes att hon var van vid hundar.Det hördes att hon blev stolt!

Sedan gick vi ut till vardagsrummet och jag satte Leo på en stol framför henne.Hon klappade honom och kramade honom och fick lite fina whippet-pussar tillbaka, vilket hon verkligen uppskattade. Hon fick borsta honom och under hela tiden så pratade hon med honom.Jag såg att de hade jättefin kontakt så jag var bara passiv åskådare och lät henne hållas.Hon sa till honom att lägga sig, och då gjorde han det :-) 

När vi skulle gå så tackade hon för besöket och personalen hjälpte henne att lägga sig att vila. Hon tackade säkert 5-10ggr, och det märktes mycket tydligt att det här var uppskattat.Hon var otroligt glad och tacksam, jätteroligt!

Nästa dam hade också varit deprimerad en tid.Vi hälsade som vi brukar och satte oss i köket.Jag positionerade Leo på en stol intill henne så hon kunde klappa och krama honom ordentligt.Sedan la jag honom på sin filt på golvet intill henne.Eftersom Leo inte hunnit få så mycket vila sedan förra besöket så lät jag honom sova där medans damen och jag pratade en stund.

Hon pratade om tidigare hundar hon haft och som anhöriga hade haft.Hon var lite ledsen över att hon inte kunde ha hund och det blev lite känslosamt.Jag berättade för henne att jag och Leo skulle komma flera gånger och besöka henne och det uppskattade hon mycket.Hon fick också kort på honom och det skulle hon visa sin dotter sa hon med ett leende.

Jag visade henne godisgömman och hon fick fylla den, sedan tittade vi på när Leo hittade alla godisar.Det tyckte hon var spännande.Sedan fick hon hjälpa mig att träna apportering och då gick vi ut i hennes hall,på hennes intiativ,och där kastade hon handsken som Leo sedan hämtade till henne.Detta upprepade vi några gånger och hon berömde Leo för att han var så duktig.

När vi går tillbaka till köket så föreslog jag att vi skulle kolla om Leo kunde några trix.Jag visade att han kunde "snurra",sedan fick hon försöka och hon blev så glad när hon lyckades få honom att snurra.Vi gjorde samma sak med "sitt fint" och "ligg" och hon var så stolt över att hon också kunde få Leo att göra konster.Sedan visade jag att han kunde ligga och ha godis på tassarna utan att ta det.Hon tyckte Leo var såååå duktig.

Idag berättade personalen att damen vi besökte i tisdags hade varit uppe och kokat sin gröt imorse. Hon brukar alltid sova eller vara lite trött på morgonen annars. Om det har med hundbesöket att göra eller inte det kan man undra.... :-D

Vårdhundsdag!

Vi hade två besök idag ca 1 timme på varje ställe.Den första damen vi kom till sa att hon kände sig lite hängig, precis som om hon höll på att få influensa.Men hon ville ändå gå den vanliga lilla promenaden och köpa sin kvällstidning.Vi började så sakta att gå och Leo gick så fint bredvid hennes rollator,då och då tittar han upp på henne som för att se att hon hängde med.Trots att vi inte gick med dubbelkommando(dubbla koppel), och trots att det var jag som höll i kopplet, så var det ändå henne han höll kontakten med hela tiden.
Det blev en lite längre promenad än vanligt, för plötsligt kände hon sig lite starkare :-) Sedan gick vi tillbaka till lägenheten där vi pratade en stund så hon fick ta igen sig lite,då låg Leo bredvid henne på soffan.När hon vilat så gick vi till köket och riggade bordet så Leo kunde stå på det,så fick hon gå sidleds runt bordet och borsta honom.Lite kel och pusskalas blev det förstås också.Så blev det dags för oss att gå.

Efter en stunds vila på hemtjänstlokalen så var det dags för nästa dam.Denna dam kan vara väldigt förvirrad  och vissa dagar kan hon nte ens hitta ut till köket själv, vissa dagar är lite bättre.Detta var vårt sjätte besök hos henne och jag har även under tidigare besök hos henne märkt små framsteg hon har gjort.Hon minns detaljer från våra besök, vad vi gjort, och att han heter Leo men att hon brukar kalla honom Joel osv.

Hon var väldigt glad när vi kom och vi satte oss först i köket som vi brukar.Leo fick som vanligt sitta bredvid henne i soffan och hon klappade och pratade med honom.Hon skrattar och pussar på honom och då och då får hon själv en puss av Leo.Det syns att hon är nöjd.
Vi tittar på bilder av Leo och hon får para ihop de som är likadana.När vissa bilder ligger upp och ner (lite medveten strategi från vårdhundsföraren) så ser man att hon tänker till lite extra innan hon till slut lägger den på rätt plats.

En av bilderna föreställer Leo när han plockar och äter vinbär,själv direkt från busken.När hon såg den första gången kunde hon inte riktigt se vad den föreställde.Gångerna efter blev det, efter att ha tänkt väldigt länge: 

" ...ja vad var det han gjorde där ja...", "...jag tror han äter något...", "...han äter visst bär tror jag..." OCH SÅ IDAG: "...han äter bär från vinbärsbusken..."!!! Jaaa vad säger man!!!Helt fantastiskt eller hur!

Godisgömman som vi brukar avsluta våra besök med har jag hittills fått påminna henne lite om hur man gör när man fyller den.Hon har varit osäker och hela tiden frågat om hon gör rätt.När andra raden ska fyllas så brukar jag få vända på gömman så hon kan skjuta de luckorna också istället för att byta teknik och dra dem mot sig.

Idag fyllde hon den utan min hjälp och jag behövde inte ens vända på den.Hon frågade ibland om det blivit rätt men inte så ofta som hon brukar.Så fick hon ställa ner den på golvet och säga "varsågod" åt Leo så han fick leta reda på godisarna.

Leo hade lite bråttom att ta godiset damen gav honom.Det var knappt att hon hann ta upp det ur burken så var "Tokfrans" där och mumsade i handen (dock väldigt försiktigt förstås).Så vi passade på att träna Leo att vänta tills hon tyckte att han kunde få ta det.Hon klarade uppgiften galant och förstod alla mina instruktioner, Leo klarade också sin uppgift galant och väntade lydigt på hennes kommando. Gumman var så stolt!

Nytt vårdhundsuppdrag.

Idag har Leo och jag varit och träffat en ny hemtjänstbrukare som vi ska börja besöka.Jag fick höra av personalen att vi var mycket efterlängtade och att damen hade frågat flera gånger "När kommer Leo?".När vi kom dit så möttes vi av en mycket glad och pigg dam,som genast böjde sig över Leo och klappade honom och pratade med honom.Vi gick in i köket och jag la Leo's filt intill damen och där la han sig tillrätta medans vi pratade lite.Jag visade bilder på Leo i olika situationer och så pratade vi kring dem.Hon skrattade gott åt vissa bilder,särskillt åt en där han var iklädd både mössa och halsduk.

Sedan gav jag henne en egen bild av Leo som hon får behålla,och den blev hon jätteglad för.Hon fick sedan borsta Leo,och det gjorde hon både länge och väl och det syntes att han nöjt i fulla drag av behandlingen.Han har även blivit klappad och kramad och pussad och så givetvis blivit matad med godis,vilket alltid är trevligt tycker Leo.

Hade med mig en godisgömma också som hon fick fylla med godis och sedan ställa ner till Leo.Givetvis var det också hon som fick säga det förlösande ordet "Varsågod",och först då började Leo leta godis.Hon skrattade ibland åt hans försök, men hon tyckte han var duktig som hittade alla godisarna.

En liten apportövning tog vi med också.Hon fick kasta en handske som Leo sprang och hämtade tillbaka till henne.Funkade hur bra som helst och hans fokus var där det skulle,på henne...och så på handsken förstås ;-)

Så var det då dags att avsluta vårt besök.Leo blev återigen pussad och kramad,och hon blev så glad när jag talade om att vi skulle komma igen.När vi kommit ut på gatan, tillsammans med en ur personalen,så hör vi någon som tjoar från en av balkongerna.Det är damen som står och vinkar glatt åt oss.Enligt personalen så var det väldigt länge sedan hon varit på sin balkong,troligtvis eftersom hon varit deprimerad under en tid.

Men hon var sååå glad under hela vårt besök och hon ägnade hela sin tid åt Leo (ok jag fick vara med på ett litet hörn...på nåder...hihi).Tänk vad en liten whippetpojke kan göra.

En trött liten Leo fick sedan lite välförtjänt vila på pendeltåget hem igen.Men hur ligger den lilla gossen...?

Just det!Jag fick ett fantastiskt roligt telefonsamtal idag också.Det var projektledaren som har hand om vårdhundsprojektet i kommunen.Hon berättade att hon hade haft ett samtal med MASen (MedicinsktAnsvarigSjuksköterska), som talade om att vi skulle få fortsätta vårt arbete hela nästa år också!!! 

Gissa om jag är glad!!!!

Några filmklipp!

Här är några filmklipp från vår träning i somras.Apportering har varit den stora stötestenen för mig och Leo.Vi fick verkligen börja från början.Föremålsintresse-nagga lite på föremålet-ta föremålet i munnen-ta upp från marken....ja ni förstår vilken tid det har tagit med en whippet som inte förstår vitsen med att hämta saker för att lämna till matte (eller någon annan)."Nog kan jag ta sakerna men då vill ju jag ha dem att leka med",säger Leo,"och varför måste det vara så konstiga saker?Pappersbollar,mobiltelefoner,hårborstar,plastlådor...Matte har nog blivit galen!!!"

Nu tycker Leo att det är jätteroligt att apportera och hämtar alla möjliga föremål i olika material.Visst ser jag att han tycker att det är lite äckligt ibland,men han gör det (även om det är med framtänderna hihi)

Så var det plastlådan då...

Här är vårt nästa projekt.Leo håller på att lära sig städa.Meningen är att övningen ska användas i arbetet för att tex träna balans.Vårdtagaren bär hinken och går med hunden fram till leksaken och får sedan böja sig lite för att hunden ska nå att lägga saken i hinken.

Bloggstart!

Jaha då sällar man sig till skaran av bloggare då hihi.Har tänkt göra det länge men det har liksom inte blivit av,men nu så...Ska bara försöka lära mig hur man gör...ha tålamod kära vänner!
På bloggen tänker jag bla skriva om mitt och Leo's vårdhundsjobb och lite om hur vi tränar osv,men förmodligen kommer även lite annat smått och gott att hamna här.

Då kör vi!!!

Vi börjar från början!

Det här är min goa kille Leo.Han är 4år,envis som synden,men världens goaste.När vi påbörjade utbildningen så hade jag egentligen ingen aning om vad det handlade om.Allt gick så fort!
I maj 2010 var jag på intervju hos projektledaren.Men då vi var fler som sökte "hundjobbet" så skulle de välja vilka de skulle skicka vidare till hundinstruktör.
I mitten på juni träffade jag och Leo vår hundinstruktör för första gången.Då gjordes en lämplighetsbedömning där Leo bedömdes som lämplig men att hon tvekade lite eftersom hon tyckte att han verkade lite "ointresserad" av människor.Men då jag aldrig upptäckt denna sida av honom förut så bad hon mig studera honom närmare vid kontakt med olika människor och återkomma med mitt beslut.Jag tror han var lite för trött bara eftersom det var ny miljö,vi hade åkt pendeltåg långt (och i princip hade han aldrig åkt tåg förut) och eftersom jag aldrig gjort något liknande förut så spände jag mig och det kände han förstås.
Så blev det semestertider och även om jag bestämt mig för att fortsätta så fick vårt andra besök hos Tove (instruktören) vänta ända till sista augusti.Denna gång blev det lite träning och hon hade en figurant med för att kolla Leo's "sociala kompetens".Leo har inga som helst problem med kontakten utan hälsar henne välkommen med en massa pussar.Efter denna gång så var även Tove övertygad om att Leo skulle fungera i jobbet.Men hon ville för säkerhets skull ha ett andra utlåtande så i slutet på september åkte Leo och jag till Lidingö för att träffa Tove och Gun-Marie.Vi kom dit i god tid så jag bestämde mig för att gå till en lite enskild plats för att peppa och träna lite med Leo.Det som händer är att han tokdissar mig.Han kan inte sitta,han leker inte,lyssnar inte...ingenting funkar.Herregud det är kört,tänkte jag.Jaja underbart är kort!
Så var det dags!Leo lekte med Gun-Marie fast hon medvetet betedde sig lite underligt.Han tog godis fint av henne...kort sagt hur fin kontakt som helst.Då var det klart, vi klarade lämplighetstestet!!!En stor sten föll från mitt hjärta...
Sedan hade vi två träningar med Tove i oktober och sedan började utbildningen i början av november.

Det som slog mig när utbildningen började var hur duktiga alla var och de flesta hundarna kunde så himla mycket.Jag kände mig mycket felplacerad då!Där kom jag och Leo,jag hade aldrig gått en hundkurs i hela mitt liv och så Leo en helt vanlig familjehund som var "hemmatränad" för att fungera i vår familj.Men som den coola kille han är så klarade han av miljön och alla hundar på ett fantastiskt sätt.Medans många av de andra hundarna helt förståligt skällde till ibland vid lite oväntade ljud,och förstås fick några fler att sympatiskälla,så tittade min älskade Leo lite oförstående omkring sig och var helt tyst.

Men även om det kändes som om vi låg jättelångt efter alla andra i träning och kunskap så var det ett fantastiskt glatt och mysigt gäng som gärna hjälpte till och peppade.Vi hade jättefin gemenskap och nu är det prat om en återträff till våren.Jag hoppas verkligen att den blir av för jag saknar alla jättemycket och är så nyfiken på att höra hur det gått för alla.