fredag 30 december 2011

Gott Nytt År!!!

Jag vill önska alla er som läser min blogg ett riktigt Gott Nytt År!!! 

Jag struntar i det där med "Gott slut..." för det tycker jag är ett så märkligt och makabert uttryck. Vem kom på det?!Jaja var och en säger som den vill förstås :-)


Och jag önskar verkligen att det blir ett lugnt nyår för våra fyrfota vänner.Jag är så otroligt glad och tacksam för att jag inte har skotträdda hundar,men jag lider med er som har det.Det är jobbigt att se sina små älsklingar lida så.Sen har vi alla de vilda djuren som inte ens har en trygg plats inomhus att kura ihop sig på...
Och smällare...vad ska det vara bra för?!Det smäller men det blir ju inte ens ett fint fyrverkeri av det!Helt onödiga och värdelösa om ni frågar mig.

Tänk om fler handlare gjorde som ICA Maxi i Häggvik, vad bra det skulle vara.
  

Viktigt,viktig!!!
     

Om du också vill försöka göra framtida nyår lite lugnare för djuren, så gå in på länken nedan och skriv på protestlistan.Ingen kan göra allt,men alla kan göra något! 
Gott Nytt År!!!





torsdag 22 december 2011

God Jul!

Idag har vi haft julfotografering här hemma.Min dotter Johanna agerade fotograf medans jag gjorde mitt bästa för att få hundarna i position.Det var inte det lättaste kan jag säga!
Vi började utomhus men det var helt omöjligt att få till en bra bild eftersom fryslorten Leo vägrade att ha alla fyra tassarna på marken samtidigt hehe.

Leo och Lucky

Vi fick helt enkelt dra oss inåt istället och försöka få till något där istället.Nu verkar det vara så att vi har världens mest svårfotade hundar.Alltid när vi tar fram kameran så ser de ut som de sålt smöret och tappat pengarna.Huvudena hänger,de tittar bort,när den ena sitter fint lägger sig den andra eller går iväg...osv...osv...
Idag var inget undantag kan jag säga!Till råga på allt tänkte vi att vi skulle ta bilder på hundarna iförda sina små söta tomteluvor.Vet inte hur jag kunde tro att det skulle kunna fungera...När jag väl lyckats knyta luvan på Leo och höll på med Lucky,så var det ju självklart att Leo bara MÅSTE klia sig i örat eller ruska på huvudet.Så när Lucky var klar så var det bara att börja om med Leo...och vet ni vad som händer?!Jo men självklart så ruskar Lucky på sig så tomteluvan hamnar på sniskan!!!

One down,one to go...

Kämpar och kämpar...

Frustation...

Till slut gav jag upp och bestämde mig för att strunta i tomteluvorna.Lyckades till slut få till några bra bilder på voffisarna.Skam den som ger sig!


Tog även bilder på Leo för att skicka som julkort till samordnare och annat kommunfolk som på ett eller annat sätt varit involverade i vårt vårdhundsarbete det senaste året.Han skötte sig alldeles utmärkt nu när det bara var han som var i fokus.Till och med tomteluvan fick sitta kvar ;-)

Tomtens hjälpreda.

Och med denna bild vill jag passa på att önska alla er som läser vår blogg

En riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!!!








onsdag 14 december 2011

Hundcirkelns luciatåg.

Igår var Leo och jag på kurskamrat Tina's jobb och hade terminsavslutning på "Hundcirkeln". Vi gick runt med alla deltagarna och lussade på 11!!! avdelningar.Det var ett väldigt fint luciatåg med Lucior,tärnor,tomtar och stjärngosse.Gulliga Axa var hundarnas Lucia med en vacker krans om halsen,Casper var en mycket ståtlig tomte med en mantel-liknande klädsel.Leo var också tomte med en gullig liten tomteluva som matte fick sätta på plats om och om igen,då Leo gjorde sitt yttersta för att få av sig den.Men söta och charmiga var de.

Stockholms finaste luciatåg?

Vi gick runt med alla deltagarna och lussade på 11!!! avdelningar.Det var ett evigt pysslande med hissar och rullstolar men vi hade lite hjälpredor med oss så det gick bra trots allt.
Och visst var det en och annan glimt i ögat hos de boende vi besökte.En del sjöng med i luciasångerna och framför allt "Nu tändas tusen juleljus" verkar vara en favorit hos många (även hos mig).

Stort tack till Tina och Casper,Marie och Axa och inte minst till alla goa deltagare i "Hundcirkeln" för denna härliga dag! Och ett stort tack för denna termin!

tisdag 6 december 2011

Vårdhundsjobb!

Idag har Leo och jag varit iväg på jobb.Det är en gammal man som är blind och som för det mesta ligger i sin säng.Han orkar helt enkelt inte sitta uppe längre stunder.Som ni kanske förstår är det inte helt lätt att komma på övningar att göra.Vi brukar mest prata och så får han klappa och känna på Leo's päls på olika ställen på kroppen.Hur känns pälsen på huvudet,hur känns den på kroppen?Hur känns Leo's nos?Varm,kall,torr,fuktig?Lite så har vi jobbat.
Denna gången fick Leo ligga bredvid mannen i sängen.Vi pratade om resminnen idag.Det hade inte så mycket med hund att göra men det blev ändå en trevlig stund.Då och då kom lite frågor om Leo och även om vår andra hund som jag berättat om för honom.Han skrattar och ler och verkar väldigt nöjd.Jag hade positionerat Leo på mannens vänstra sida för att locka mannen att använda sin vänstra arm mer.Han sträcker sig i början efter Leo med höger hand och jag visar honom rätt och efter en liten stund klappar han Leo även med vänster hand (om än med knuten hand men ändå).

Leo ligger och myser bredvid mannen 
(tyvärr dålig bildkvalité pga dålig belysning och taget med mobilkameran)


Dokumenterat framsteg: Använder vänster hand! 
(Man blir bara så glad!)


När det var dags för oss att gå så tackade han så mycket för besöket och vi var så välkomna tillbaka.När jag håller honom i handen så kramar han den hårt och så säger han "Jag ska sjunga en sång för dig".Så sjöng han med sin lite gammelhesa,skrala röst och jag kunde bara le.Jag blev otroligt rörd och glad och om Leo och jag förgyllde hans dag bara hälften så mycket som han förgyllde min,då har vi gjort stordåd idag!

Besöket avslutades och när jag står i hallen och sätter på mig ytterkläderna så hör jag mannen sjunga lite mer inne i sitt sovrum, i sin ensamhet...

  

torsdag 1 december 2011

Leo på plats i kommunhuset!

Imorse var jag på styrgruppsmöte i egenskap av vårdhundsförare.Mötet ägde rum i Sundbybergs Stads kommunhus och det var denna syn som mötte mig då jag klev in i entrén.

"Roll-up:en" som vi hade på läkarstämman igår.

Bettan hade varit förbi där igår och ställt upp den.Nu kan goa Leo göra även tanterna och farbröderna på kommunen lite gladare,och bidra till en lite mysigare stämmning i huset hihi.

onsdag 30 november 2011

Läkarstämma!

Ja så var då dagen för läkarstämman här.Leo och jag mötte projektledare Bettan på stationen vid 8.30 för vidare avfärd med pendeltåget till Älvsjö. När vi kom fram mötte vi upp MASen och Jossan (kommunens dietist) och en liten stund senare kom också Ulrica från Rehab Nordväst,som jag haft sammarbete med under några veckor.Så var då "Leo med följe" samlade och vi började leta oss fram till Vårdhundskolans monter i A-hallen.

Entrékortet (dagen till ära så tillhörde vi tydligen Rehab Nordväst allihopa hihi).

Redan på väg till montern så var det många som frågade om oss (dvs om Leo!!!) och undrade var vi skulle stå så de kunde komma och hälsa på och hämta information.Så himla kul att intresset var så stort!
Och vilken dag det blev!Det var en strid ström av människor som besökte montern.Vi har pratat med massor med vårdfolk som var jätteintresserade och stöttande.
Vi träffade också Ingeborg igen för första gången sedan utbildningsavslutningen.Det var roligt men tyvärr hann vi inte prata så mycket eftersom det var så mycket folk hela tiden.Men det är ju toppen att alla var så intresserade av vårdhundarna. Ingeborg hade med sig en busig liten Bichon-valp på 3 månader, som hette Edit.Huur söt som helst.

Ingeborg talar med en monterbesökare.

Med oss i montern fanns också vårdhunden Othello,4år och hans förare Öystein.De jobbar på äldreboendet Linnégården i Stockholm.Åh jösses vad duktiga de var!!!Othello och Leo bekantade sig faktiskt redan ute i entrén då Jossan också tog en bild av de två tillsammans.

Othello och Öystein 


En lite rolig sak som hände idag också,var att en kvinna som kom från veckotidningen "Hemmets Journal" kom förbi vår monter och pratade med oss.När hon fick höra om vårt arbete så blev hon så intresserad, att hon sa att hon skulle vilja göra ett reportage om oss.Just det här med att vi jobbar i hemtjänsten var det som hon nappade på.Hundar på boenden har de redan haft med i tidningen så det var hon inte så intresserad av.Så efter årsskiftet så kanske det är dags för detta,men vi får väl se hur det blir,det är ju ett tag kvar så man vet ju aldrig.Men visst var det en kul grej?!

Här kommer lite fler bilder från dagen.







Sen var jag ju bara tvungen att ta kort på "roll-up'en" så ni kan få se hur den blev nu när den är klar.


...och då ville Bettan ta kort på oss alla framför den också. Så här kommer de bilderna.

Från vänster: Ulrica från Rehab Nordväst, MASen Annette och så Leo och jag.





Sammanfattningsvis kan jag säga att det blev en intressant och rolig dag.Trevligt sällskap hade vi också :-) Nu är man en erfarenhet rikare igen...








lördag 26 november 2011

Adventsfix.

Idag har jag haft fullt upp hela eftermiddagen med julgardiner,juldukar och ljusstakar.Strykjärnet har ångat på och julmusiken spelats på hög volym på stereon.Äntligen! Har fortfarande mycket kvar men det får växa fram lite undan för undan.Köket och vardagsrummet kändes som prio ett nu till advent.

Köket pyntat och mysigt.

Vardagsrummet.

Något roligt hände ikväll när jag stod och böt gardiner i köket.
Vi brukar ge hundarna mat kl.18, efter att vi har ätit middag. Men idag åt vi tidigare så då fick hundarna vänta en stund på sin mat. Prick kl.18 kommer Leo utspringande i köket och hoppar i korgen och sätter sig att vänta på maten.Så gör han varje dag men idag stod inte korgen på sin vanliga plats utan var inslängd i tvättstugan. Jag hade ju varit tvungen att flytta på den när jag höll på med gardinerna.Detta hindrade dock inte Leo, som ändå satte sig i den fast den stod "lite på trekvarts" och sedan tittade han uppmanande på mig.Så det var ju bara att gå och fixa deras mat direkt hahaha. Tok-Frans!

Rullar på!

Nu var det ett tag sedan jag skrev något nytt här på bloggen, det har varit lite fullt upp kan man säga. Men jag ska försöka uppdatera er lite på vad som hänt den senaste tiden.
Förra tisdagen var Leo och jag till goa kurskamraten Tina på hennes jobb. Det var så roligt att ses igen då det var några veckor sedan sist. Hennes sötnos Casper fick en födelsedagspresent (i efterskott) av Leo och det märktes att han gillade den.

Casper's present, en frisbee i latex(gummi). Naturligtvis i "vårdhundsgrönt" hihi.

Anledningen till att vi var på Tinas jobb var att vi brukar delta i deras "Hundcirkel". Då samlar de en del av de äldre på boendet och har hundaktiviteter. Med på cirklarna är också Marie med blivande vårdhunden Axa. Ni kan tro att det är uppskattat av de boende att få göra saker med hundarna. Vi har haft allt från godissök, olika hinderbanor, femkamp, hundskötsel och mycket, mycket mer. En gång lät vi de boende mäta olika delar på hundarna, tex svansar, nosar, ben. Sedan jämförde vi hur mycket längre svans Casper hade jämfört med Leo osv. Det var jättekul!

Fö så har vi nu i veckan haft avslut på ett av våra vårdhundsjobb. Det är uppdraget vi haft tillsammans med Rehab-teamet (dvs Landstinget). När Rehab var hos gumman första gången hade de gort ett balanstest. Nu när det var sista besöket så gjordes testet igen. Resultatet blev att hon kanske inte stod lika länge i de olika positionerna som första gången, MEN hon hade blivit säkrare och stod längre ifrån stödet (i detta fall diskbänken). Vid det första testet hade hon stått precis intill stödet, nästan så det snuddade, nu stod hon en hel armslängd ifrån.
Det vi eftersträvade när vi fick uppdraget var just att hon skulle känna sig säkrare och våga lite mer. Jag kan tycka att vi kom en bra bit på väg. En gång när vi var där så hade hon precis tränat sidgång genom att gå sidledes runt köksbordet och borstat Leo. Vi höll på att hjälpas åt med att plocka undan sakerna då hon rätt vad det är går och bär på en stol. Då skrattar hon till och säger förvånat "Nämen titta vad jag gör! Tala inte om det för någon för då tror de väl att jag är tokig". Hon glömde helt enkelt bort att hon "inte kunde" bära runt på stolar och bara gjorde. Rätt häftigt tycker jag!
I alla fall så denna sista gången så tog vi en långpromenad tillsammans och Leo var så duktig och gick vid sidan av hennes rollator hela tiden. Han höll noga koll på att Ulrica från Rehab var med också, då hon ibland gick lite bakom för att kolla gummans gång. Det gäller att hålla flocken samlad :-)
Vi stannade till i en park där Leo och gumman lekte apport.

Leo tar godis fint, fast han står på två ben hihi.

Hade förberett en balansövning till men eftersom gumman blev lite trött så valde vi att använda de krafter som var kvar till promenaden hem igen. Det jag förberett var att "snitsla" en bana med Leo's leksaker. Sedan skulle gumman leda Leo fram till dem så han kunde plocka upp och lägga dem i en hink som hon skulle hålla ner till honom. Jag hade "provkört" Leo dagen innan tillsammans med Fanny så jag visste att det skulle gå, men det får bli en annan gång.

Leo kan även ta godis fint med fyra tassar på marken hihi.

På onsdag är det då dags för Läkarstämman i Älvsjö. Det blir spännande! Fotona till "roll-up'en" blev bra, nu undrar jag bara vad texten kommer att bli. Vi har även ordnat kommunmaterial som beskriver vårt arbete med vårdhund i hemtjänsten. Jag antar att det är det som är mest intressant för vårdhundsskkolan mfl, fina vårdhundsteam kan ju Ingeborg få fram hur många som helst....men det är klart, det finns ju bara EN Leo...och han är min... 

Avlutar med en fin bild på Leo och kompisen Casper. Bilden är tagen i påskas och vädret var, som ni kan se, fantastiskt.





måndag 14 november 2011

Nästan förträngt!

Idag hittade jag något som jag nästan glömt bort att jag hade. Radioinslaget som Leo och jag var med i förra året. Herregud så nervös jag var när det skulle sändas. Direktsändning var det dessutom så det blev ju som det blev. Jag hade tänkt förbereda mig bättre men när det började närma sig så beslutade jag mig helt enkelt för att bara köra, det fick bära eller brista.

Jag minns att jag var så facinerad över att Radio Stockholm lyckats hitta oss, och det stora intresset som fanns. När vi skulle intervjuas så hade Leo och jag bara varit på utbildningen två gånger och vi hade heller inte  praktiserat så många gånger. Jag kunde i princip ingenting och skulle ställa upp i radio! Fattar inte hur jag tog mig igenom det.Men allting var ju "VÄÄÄLDIGT INSPIRERANDE" eller "OOOOTROLIGT INSPIRERANDE"......usch så pinsamt....

Men det jag saknade i kunskap tog jag igen på vilja och intresse. Sen var Mia Bryngelson mycket trevlig att prata med och väldigt duktig på att intervjua, det gjorde att det hela kändes så lättsamt.

Jag tänkte i alla fall lägga ut intervjuen här på bloggen ifall någon vill lyssna på den. Jag hoppas ni tänker på att jag vid tillfället knappt hunnit sätta mig in i vad vårdhund var för något och kände mig ganska pressad. Tänk om jag skulle säga någon helgalet! Jag har trots allt bara fått positiva reaktioner efteråt, både från arbetsgivare och vänner, så jag antar att det blev rätt ok i alla fall. Lyssna ni så håller jag för öronen ;-)

"Kryddade" ljudfilen med lite bilder också, så blir det lite roligare (inbillar jag mig).

 

torsdag 10 november 2011

Leo spelar Lotto!

Nu har jag äntligen fått "tummen ur", och gjort en liten anordning på Lotto-korten så Leo lättare kan ta upp dem från golvet. Tidigare har jag och brukaren bara talat kring bilderna och så har hon/han fått lägga dem på rätt plats. Nu kan jag involvera Leo ännu mer, och jag tror att detta kommer bli ett roligt inslag i vårt arbete.

Naturligtvis var jag tvungen att prova om Leo förstod vad han skulle göra då vi aldrig gjort det här förut, men han fattade direkt vad som förväntades av honom. Tack och lov att han förstår apporteringen nu, då kan man utveckla och göra många roliga övningar.

onsdag 9 november 2011

Fotografering!

Imorgon är det meningen att en fotograf ska följa med Leo och mig på jobb för att ta bilder som ska användas på Läkarstämman. På mötet med projektledaren idag så fick jag veta att de ska trycka upp en sk. "Roll-up" där det förutom Sundbybergsloggan och landstingsloggan, ska vara bilder på mig och Leo + någon klatchig text i stil med "Leo - Leg. vårdhund i Sundbybergs hemtjänst!", eller något liknande. Herregud jag blir ju skitnervös ju! Två meter lång ska denna tingest bli också...Inte konstigt att man ligger vaken på nätterna och funderar!

Det är så mycket nytt jag får vara med om hela tiden, tack vare vårdhundsjobbet. Jag känner verkligen att jag har vuxit med uppgiften. Men jag kommer nog aldrig att förstå "hysterin" som jag upplever kring vårt arbete. Ibland känns det som om de förväntar sig att Leo ska "rädda" hela kommunen...Men samtidigt är det ju väldigt roligt att få ta del av allt nytt förstås. Jag har beslutat mig för att njuta så länge det varar och ta tillvara på alla nya erfarenheter jag får på köpet.

Från lokaltidningen Mitt i Sundbyberg 28 december 2010





tisdag 8 november 2011

Hektiska veckor!

Nu brinner det i knutarna!!!IGEN!!!
Nu är det posters som ska tryckas upp, material som ska uppdateras,sammanställas och väljas. Detta innebär att det ska passas in med fotograf efter att först letat på gummor och gubbar som är villiga att pryda kommunposters tillsammans med Leo (och troligen även mig, hujedamej...). Självklart skulle detta helst ha varit gjort i förrgår förstås!
Anledningen till denna "hysteri" är att vi blivit inbjudna av Ingeborg Höök, att delta tillsammans med Vårdhundskolan på Läkarstämman i Älvsjö 30nov-2dec (inte alla dagarna förstås,bara den 30:e). Ska bli spännande men det är också lite nervöst. Vad ska Ingeborg tycka, tänk om Leo inte är pigg och rask och kan visa upp sin bästa sida, tänk om....Nä, sudda,sudda...
Han är ju den goa kille han varit hela tiden, han har bara lärt sig en massa nya saker och fler och fler blir det! Han är helt enkelt bäst ;-)
Igår kväll passade jag på att göra nya "ge-bort-bilder" på Leo. Jag gjorde även två nya spelplaner till "Lotto-spelet". Det finns lite pyssel att göra...

onsdag 2 november 2011

ID-brickor!

Nu har vi precis kommit hem från en kryssning som vi varit på sedan i lördagskväll. Stockholm-Tallin-St Petersburg-Tallin-Stockholm, puh! Men roligt har vi haft och det var ju en upplevelse utöver det vanliga. Känns i alla fall kul att kunna lägga till Ryssland på listan över besökta länder, lägger även till ALDRIG MER!!! Det ryska folket är något av det mest egoistiska och oförskämda människor jag träffat. Vill inte säga mer än så!Antagligen finns det ryssar som är både trevliga och empatiska men dessa lös med sin frånvaro under denna resa i alla fall...

Hundarna har haft en angenäm vistelse hos "mormor och morfar", och de hade skött sig exemplariskt enligt dem. Det känns ju bra att höra.

När vi kom hem så hade Leo och jag fått våra ID-brickor som vi ska ha på oss när vi är i tjänst. Så nu väntar vi bara på att Leo's tjänstetäcke ska komma.

fredag 28 oktober 2011

Ännu en härlig vårdhundsdag!

Idag har Leo och jag varit hos två nya hemtjänstbrukare.
Vi var först hos en dam som lider av depression.Hon hade enligt personalen pratat mycket om Leo, men också uttryckt en oro för att han kanske inte skulle tycka om henne.När vi kom så hälsade Leo på henne och jag la hans filt på golvet bredvid henne och han satt där och blev klappad och hon pratade med honom om hur fin han var mm.Vi samtalade en stund och tittade på Leo-bilder medans vi drack lite kaffe.Hon vände sig ofta till Leo och klappade om honom och pratade med honom och gav honom godis.Leo's uppmärksamhet var riktad mot henne även om han då och då tittade på mig som för att jag skulle bekräfta att han gjorde rätt.
Jag gav henne en bild på Leo som hon skulle få behålla och det var mycket uppskattat, för då skulle hon kunna visa anhöriga.

Sen frågade jag henne om hon skulle vilja hjälpa mig att träna Leo med apporteringen.Jag bad henne kasta iväg hans handske och sedan säga till honom hämta den.Detta gick hur bra som helst och Leo lämnade den till henne på ett bra sätt.Hon blev jätteglad och fick prova igen med samma resultat.Jag tackade henne för hennes hjälp och sa att det märktes att hon var van vid hundar.Det hördes att hon blev stolt!
Sedan gick vi ut till vardagsrummet och jag satte Leo på en stol framför henne.Hon klappade honom och kramade honom och fick lite fina whippet-pussar tillbaka, vilket hon verkligen uppskattade. Hon fick borsta honom och under hela tiden så pratade hon med honom.Jag såg att de hade jättefin kontakt så jag var bara passiv åskådare och lät henne hållas.Hon sa till honom att lägga sig, och då gjorde han det :-) 
När vi skulle gå så tackade hon för besöket och personalen hjälpte henne att lägga sig att vila. Hon tackade säkert 5-10ggr, och det märktes mycket tydligt att det här var uppskattat.Hon var otroligt glad och tacksam, jätteroligt!


Nästa dam hade också varit deprimerad en tid.Vi hälsade som vi brukar och satte oss i köket.Jag positionerade Leo på en stol intill henne så hon kunde klappa och krama honom ordentligt.Sedan la jag honom på sin filt på golvet intill henne.Eftersom Leo inte hunnit få så mycket vila sedan förra besöket så lät jag honom sova där medans damen och jag pratade en stund.
Hon pratade om tidigare hundar hon haft och som anhöriga hade haft.Hon var lite ledsen över att hon inte kunde ha hund och det blev lite känslosamt.Jag berättade för henne att jag och Leo skulle komma flera gånger och besöka henne och det uppskattade hon mycket.Hon fick också kort på honom och det skulle hon visa sin dotter sa hon med ett leende.
Jag visade henne godisgömman och hon fick fylla den, sedan tittade vi på när Leo hittade alla godisar.Det tyckte hon var spännande.Sedan fick hon hjälpa mig att träna apportering och då gick vi ut i hennes hall,på hennes intiativ,och där kastade hon handsken som Leo sedan hämtade till henne.Detta upprepade vi några gånger och hon berömde Leo för att han var så duktig.
När vi går tillbaka till köket så föreslog jag att vi skulle kolla om Leo kunde några trix.Jag visade att han kunde "snurra",sedan fick hon försöka och hon blev så glad när hon lyckades få honom att snurra.Vi gjorde samma sak med "sitt fint" och "ligg" och hon var så stolt över att hon också kunde få Leo att göra konster.Sedan visade jag att han kunde ligga och ha godis på tassarna utan att ta det.Hon tyckte Leo var såååå duktig.

Idag berättade personalen att damen vi besökte i tisdags hade varit uppe och kokat sin gröt imorse. Hon brukar alltid sova eller vara lite trött på morgonen annars. Om det har med hundbesöket att göra eller inte det kan man undra.... :-D

torsdag 27 oktober 2011

Vårdhundsdag!

Vi hade två besök idag ca 1 timme på varje ställe.Den första damen vi kom till sa att hon kände sig lite hängig, precis som om hon höll på att få influensa.Men hon ville ändå gå den vanliga lilla promenaden och köpa sin kvällstidning.Vi började så sakta att gå och Leo gick så fint bredvid hennes rollator,då och då tittar han upp på henne som för att se att hon hängde med.Trots att vi inte gick med dubbelkommando(dubbla koppel), och trots att det var jag som höll i kopplet, så var det ändå henne han höll kontakten med hela tiden.
Det blev en lite längre promenad än vanligt, för plötsligt kände hon sig lite starkare :-) Sedan gick vi tillbaka till lägenheten där vi pratade en stund så hon fick ta igen sig lite,då låg Leo bredvid henne på soffan.När hon vilat så gick vi till köket och riggade bordet så Leo kunde stå på det,så fick hon gå sidleds runt bordet och borsta honom.Lite kel och pusskalas blev det förstås också.Så blev det dags för oss att gå.

Efter en stunds vila på hemtjänstlokalen så var det dags för nästa dam.Denna dam kan vara väldigt förvirrad  och vissa dagar kan hon nte ens hitta ut till köket själv, vissa dagar är lite bättre.Detta var vårt sjätte besök hos henne och jag har även under tidigare besök hos henne märkt små framsteg hon har gjort.Hon minns detaljer från våra besök, vad vi gjort, och att han heter Leo men att hon brukar kalla honom Joel osv.

Hon var väldigt glad när vi kom och vi satte oss först i köket som vi brukar.Leo fick som vanligt sitta bredvid henne i soffan och hon klappade och pratade med honom.Hon skrattar och pussar på honom och då och då får hon själv en puss av Leo.Det syns att hon är nöjd.
Vi tittar på bilder av Leo och hon får para ihop de som är likadana.När vissa bilder ligger upp och ner (lite medveten strategi från vårdhundsföraren) så ser man att hon tänker till lite extra innan hon till slut lägger den på rätt plats.
En av bilderna föreställer Leo när han plockar och äter vinbär,själv direkt från busken.När hon såg den första gången kunde hon inte riktigt se vad den föreställde.Gångerna efter blev det, efter att ha tänkt väldigt länge: 
" ...ja vad var det han gjorde där ja...", "...jag tror han äter något...", "...han äter visst bär tror jag..." OCH SÅ IDAG: "...han äter bär från vinbärsbusken..."!!! Jaaa vad säger man!!!Helt fantastiskt eller hur!
Godisgömman som vi brukar avsluta våra besök med har jag hittills fått påminna henne lite om hur man gör när man fyller den.Hon har varit osäker och hela tiden frågat om hon gör rätt.När andra raden ska fyllas så brukar jag få vända på gömman så hon kan skjuta de luckorna också istället för att byta teknik och dra dem mot sig.
Idag fyllde hon den utan min hjälp och jag behövde inte ens vända på den.Hon frågade ibland om det blivit rätt men inte så ofta som hon brukar.Så fick hon ställa ner den på golvet och säga "varsågod" åt Leo så han fick leta reda på godisarna.


Leo hade lite bråttom att ta godiset damen gav honom.Det var knappt att hon hann ta upp det ur burken så var "Tokfrans" där och mumsade i handen (dock väldigt försiktigt förstås).Så vi passade på att träna Leo att vänta tills hon tyckte att han kunde få ta det.Hon klarade uppgiften galant och förstod alla mina instruktioner, Leo klarade också sin uppgift galant och väntade lydigt på hennes kommando. Gumman var så stolt!





tisdag 25 oktober 2011

Nytt vårdhundsuppdrag.

Idag har Leo och jag varit och träffat en ny hemtjänstbrukare som vi ska börja besöka.Jag fick höra av personalen att vi var mycket efterlängtade och att damen hade frågat flera gånger "När kommer Leo?".När vi kom dit så möttes vi av en mycket glad och pigg dam,som genast böjde sig över Leo och klappade honom och pratade med honom.Vi gick in i köket och jag la Leo's filt intill damen och där la han sig tillrätta medans vi pratade lite.Jag visade bilder på Leo i olika situationer och så pratade vi kring dem.Hon skrattade gott åt vissa bilder,särskillt åt en där han var iklädd både mössa och halsduk.
Sedan gav jag henne en egen bild av Leo som hon får behålla,och den blev hon jätteglad för.Hon fick sedan borsta Leo,och det gjorde hon både länge och väl och det syntes att han nöjt i fulla drag av behandlingen.Han har även blivit klappad och kramad och pussad och så givetvis blivit matad med godis,vilket alltid är trevligt tycker Leo.
Hade med mig en godisgömma också som hon fick fylla med godis och sedan ställa ner till Leo.Givetvis var det också hon som fick säga det förlösande ordet "Varsågod",och först då började Leo leta godis.Hon skrattade ibland åt hans försök, men hon tyckte han var duktig som hittade alla godisarna.


En liten apportövning tog vi med också.Hon fick kasta en handske som Leo sprang och hämtade tillbaka till henne.Funkade hur bra som helst och hans fokus var där det skulle,på henne...och så på handsken förstås ;-)
Så var det då dags att avsluta vårt besök.Leo blev återigen pussad och kramad,och hon blev så glad när jag talade om att vi skulle komma igen.När vi kommit ut på gatan, tillsammans med en ur personalen,så hör vi någon som tjoar från en av balkongerna.Det är damen som står och vinkar glatt åt oss.Enligt personalen så var det väldigt länge sedan hon varit på sin balkong,troligtvis eftersom hon varit deprimerad under en tid.
Men hon var sååå glad under hela vårt besök och hon ägnade hela sin tid åt Leo (ok jag fick vara med på ett litet hörn...på nåder...hihi).Tänk vad en liten whippetpojke kan göra.

En trött liten Leo fick sedan lite välförtjänt vila på pendeltåget hem igen.Men hur ligger den lilla gossen...?


Just det!Jag fick ett fantastiskt roligt telefonsamtal idag också.Det var projektledaren som har hand om vårdhundsprojektet i kommunen.Hon berättade att hon hade haft ett samtal med MASen (MedicinsktAnsvarigSjuksköterska), som talade om att vi skulle få fortsätta vårt arbete hela nästa år också!!! 

Gissa om jag är glad!!!!