Läkarstämma!

Ja så var då dagen för läkarstämman här.Leo och jag mötte projektledare Bettan på stationen vid 8.30 för vidare avfärd med pendeltåget till Älvsjö. När vi kom fram mötte vi upp MASen och Jossan (kommunens dietist) och en liten stund senare kom också Ulrica från Rehab Nordväst,som jag haft sammarbete med under några veckor.Så var då "Leo med följe" samlade och vi började leta oss fram till Vårdhundskolans monter i A-hallen.

Entrékortet (dagen till ära så tillhörde vi tydligen Rehab Nordväst allihopa hihi).

Redan på väg till montern så var det många som frågade om oss (dvs om Leo!!!) och undrade var vi skulle stå så de kunde komma och hälsa på och hämta information.Så himla kul att intresset var så stort!

Och vilken dag det blev!Det var en strid ström av människor som besökte montern.Vi har pratat med massor med vårdfolk som var jätteintresserade och stöttande.

Vi träffade också Ingeborg igen för första gången sedan utbildningsavslutningen.Det var roligt men tyvärr hann vi inte prata så mycket eftersom det var så mycket folk hela tiden.Men det är ju toppen att alla var så intresserade av vårdhundarna. Ingeborg hade med sig en busig liten Bichon-valp på 3 månader, som hette Edit.Huur söt som helst.

Ingeborg talar med en monterbesökare.

Med oss i montern fanns också vårdhunden Othello,4år och hans förare Öystein.De jobbar på äldreboendet Linnégården i Stockholm.Åh jösses vad duktiga de var!!!Othello och Leo bekantade sig faktiskt redan ute i entrén då Jossan också tog en bild av de två tillsammans.

Othello och Öystein 

En lite rolig sak som hände idag också,var att en kvinna som kom från veckotidningen "Hemmets Journal" kom förbi vår monter och pratade med oss.När hon fick höra om vårt arbete så blev hon så intresserad, att hon sa att hon skulle vilja göra ett reportage om oss.Just det här med att vi jobbar i hemtjänsten var det som hon nappade på.Hundar på boenden har de redan haft med i tidningen så det var hon inte så intresserad av.Så efter årsskiftet så kanske det är dags för detta,men vi får väl se hur det blir,det är ju ett tag kvar så man vet ju aldrig.Men visst var det en kul grej?!

Här kommer lite fler bilder från dagen.

Sen var jag ju bara tvungen att ta kort på "roll-up'en" så ni kan få se hur den blev nu när den är klar.

...och då ville Bettan ta kort på oss alla framför den också. Så här kommer de bilderna.

Från vänster: Ulrica från Rehab Nordväst, MASen Annette och så Leo och jag.

Sammanfattningsvis kan jag säga att det blev en intressant och rolig dag.Trevligt sällskap hade vi också :-) Nu är man en erfarenhet rikare igen...

Adventsfix.

Idag har jag haft fullt upp hela eftermiddagen med julgardiner,juldukar och ljusstakar.Strykjärnet har ångat på och julmusiken spelats på hög volym på stereon.Äntligen! Har fortfarande mycket kvar men det får växa fram lite undan för undan.Köket och vardagsrummet kändes som prio ett nu till advent.

Köket pyntat och mysigt.

Vardagsrummet.

Något roligt hände ikväll när jag stod och böt gardiner i köket.

Vi brukar ge hundarna mat kl.18, efter att vi har ätit middag. Men idag åt vi tidigare så då fick hundarna vänta en stund på sin mat. Prick kl.18 kommer Leo utspringande i köket och hoppar i korgen och sätter sig att vänta på maten.Så gör han varje dag men idag stod inte korgen på sin vanliga plats utan var inslängd i tvättstugan. Jag hade ju varit tvungen att flytta på den när jag höll på med gardinerna.Detta hindrade dock inte Leo, som ändå satte sig i den fast den stod "lite på trekvarts" och sedan tittade han uppmanande på mig.Så det var ju bara att gå och fixa deras mat direkt hahaha. Tok-Frans!

Rullar på!

Nu var det ett tag sedan jag skrev något nytt här på bloggen, det har varit lite fullt upp kan man säga. Men jag ska försöka uppdatera er lite på vad som hänt den senaste tiden.
Förra tisdagen var Leo och jag till goa kurskamraten Tina på hennes jobb. Det var så roligt att ses igen då det var några veckor sedan sist. Hennes sötnos Casper fick en födelsedagspresent (i efterskott) av Leo och det märktes att han gillade den.

Casper's present, en frisbee i latex(gummi). Naturligtvis i "vårdhundsgrönt" hihi.

Anledningen till att vi var på Tinas jobb var att vi brukar delta i deras "Hundcirkel". Då samlar de en del av de äldre på boendet och har hundaktiviteter. Med på cirklarna är också Marie med blivande vårdhunden Axa. Ni kan tro att det är uppskattat av de boende att få göra saker med hundarna. Vi har haft allt från godissök, olika hinderbanor, femkamp, hundskötsel och mycket, mycket mer. En gång lät vi de boende mäta olika delar på hundarna, tex svansar, nosar, ben. Sedan jämförde vi hur mycket längre svans Casper hade jämfört med Leo osv. Det var jättekul!

Fö så har vi nu i veckan haft avslut på ett av våra vårdhundsjobb. Det är uppdraget vi haft tillsammans med Rehab-teamet (dvs Landstinget). När Rehab var hos gumman första gången hade de gort ett balanstest. Nu när det var sista besöket så gjordes testet igen. Resultatet blev att hon kanske inte stod lika länge i de olika positionerna som första gången, MEN hon hade blivit säkrare och stod längre ifrån stödet (i detta fall diskbänken). Vid det första testet hade hon stått precis intill stödet, nästan så det snuddade, nu stod hon en hel armslängd ifrån.

Det vi eftersträvade när vi fick uppdraget var just att hon skulle känna sig säkrare och våga lite mer. Jag kan tycka att vi kom en bra bit på väg. En gång när vi var där så hade hon precis tränat sidgång genom att gå sidledes runt köksbordet och borstat Leo. Vi höll på att hjälpas åt med att plocka undan sakerna då hon rätt vad det är går och bär på en stol. Då skrattar hon till och säger förvånat "Nämen titta vad jag gör! Tala inte om det för någon för då tror de väl att jag är tokig". Hon glömde helt enkelt bort att hon "inte kunde" bära runt på stolar och bara gjorde. Rätt häftigt tycker jag!

I alla fall så denna sista gången så tog vi en långpromenad tillsammans och Leo var så duktig och gick vid sidan av hennes rollator hela tiden. Han höll noga koll på att Ulrica från Rehab var med också, då hon ibland gick lite bakom för att kolla gummans gång. Det gäller att hålla flocken samlad :-)

Vi stannade till i en park där Leo och gumman lekte apport.

Leo tar godis fint, fast han står på två ben hihi.

Hade förberett en balansövning till men eftersom gumman blev lite trött så valde vi att använda de krafter som var kvar till promenaden hem igen. Det jag förberett var att "snitsla" en bana med Leo's leksaker. Sedan skulle gumman leda Leo fram till dem så han kunde plocka upp och lägga dem i en hink som hon skulle hålla ner till honom. Jag hade "provkört" Leo dagen innan tillsammans med Fanny så jag visste att det skulle gå, men det får bli en annan gång.

Leo kan även ta godis fint med fyra tassar på marken hihi.

På onsdag är det då dags för Läkarstämman i Älvsjö. Det blir spännande! Fotona till "roll-up'en" blev bra, nu undrar jag bara vad texten kommer att bli. Vi har även ordnat kommunmaterial som beskriver vårt arbete med vårdhund i hemtjänsten. Jag antar att det är det som är mest intressant för vårdhundsskkolan mfl, fina vårdhundsteam kan ju Ingeborg få fram hur många som helst....men det är klart, det finns ju bara EN Leo...och han är min... 

Avlutar med en fin bild på Leo och kompisen Casper. Bilden är tagen i påskas och vädret var, som ni kan se, fantastiskt.

Nästan förträngt!

Idag hittade jag något som jag nästan glömt bort att jag hade. Radioinslaget som Leo och jag var med i förra året. Herregud så nervös jag var när det skulle sändas. Direktsändning var det dessutom så det blev ju som det blev. Jag hade tänkt förbereda mig bättre men när det började närma sig så beslutade jag mig helt enkelt för att bara köra, det fick bära eller brista.

Jag minns att jag var så facinerad över att Radio Stockholm lyckats hitta oss, och det stora intresset som fanns. När vi skulle intervjuas så hade Leo och jag bara varit på utbildningen två gånger och vi hade heller inte  praktiserat så många gånger. Jag kunde i princip ingenting och skulle ställa upp i radio! Fattar inte hur jag tog mig igenom det.Men allting var ju "VÄÄÄLDIGT INSPIRERANDE" eller "OOOOTROLIGT INSPIRERANDE"......usch så pinsamt....

Men det jag saknade i kunskap tog jag igen på vilja och intresse. Sen var Mia Bryngelson mycket trevlig att prata med och väldigt duktig på att intervjua, det gjorde att det hela kändes så lättsamt.

Jag tänkte i alla fall lägga ut intervjuen här på bloggen ifall någon vill lyssna på den. Jag hoppas ni tänker på att jag vid tillfället knappt hunnit sätta mig in i vad vårdhund var för något och kände mig ganska pressad. Tänk om jag skulle säga någon helgalet! Jag har trots allt bara fått positiva reaktioner efteråt, både från arbetsgivare och vänner, så jag antar att det blev rätt ok i alla fall. Lyssna ni så håller jag för öronen ;-)

"Kryddade" ljudfilen med lite bilder också, så blir det lite roligare (inbillar jag mig).

 

Leo spelar Lotto!

Nu har jag äntligen fått "tummen ur", och gjort en liten anordning på Lotto-korten så Leo lättare kan ta upp dem från golvet. Tidigare har jag och brukaren bara talat kring bilderna och så har hon/han fått lägga dem på rätt plats. Nu kan jag involvera Leo ännu mer, och jag tror att detta kommer bli ett roligt inslag i vårt arbete.

Naturligtvis var jag tvungen att prova om Leo förstod vad han skulle göra då vi aldrig gjort det här förut, men han fattade direkt vad som förväntades av honom. Tack och lov att han förstår apporteringen nu, då kan man utveckla och göra många roliga övningar.

Fotografering!

Imorgon är det meningen att en fotograf ska följa med Leo och mig på jobb för att ta bilder som ska användas på Läkarstämman. På mötet med projektledaren idag så fick jag veta att de ska trycka upp en sk. "Roll-up" där det förutom Sundbybergsloggan och landstingsloggan, ska vara bilder på mig och Leo + någon klatchig text i stil med "Leo - Leg. vårdhund i Sundbybergs hemtjänst!", eller något liknande. Herregud jag blir ju skitnervös ju! Två meter lång ska denna tingest bli också...Inte konstigt att man ligger vaken på nätterna och funderar!

Det är så mycket nytt jag får vara med om hela tiden, tack vare vårdhundsjobbet. Jag känner verkligen att jag har vuxit med uppgiften. Men jag kommer nog aldrig att förstå "hysterin" som jag upplever kring vårt arbete. Ibland känns det som om de förväntar sig att Leo ska "rädda" hela kommunen...Men samtidigt är det ju väldigt roligt att få ta del av allt nytt förstås. Jag har beslutat mig för att njuta så länge det varar och ta tillvara på alla nya erfarenheter jag får på köpet.

Från lokaltidningen Mitt i Sundbyberg 28 december 2010

Hektiska veckor!

Nu brinner det i knutarna!!!IGEN!!!
Nu är det posters som ska tryckas upp, material som ska uppdateras,sammanställas och väljas. Detta innebär att det ska passas in med fotograf efter att först letat på gummor och gubbar som är villiga att pryda kommunposters tillsammans med Leo (och troligen även mig, hujedamej...). Självklart skulle detta helst ha varit gjort i förrgår förstås!
Anledningen till denna "hysteri" är att vi blivit inbjudna av Ingeborg Höök, att delta tillsammans med Vårdhundskolan på Läkarstämman i Älvsjö 30nov-2dec (inte alla dagarna förstås,bara den 30:e). Ska bli spännande men det är också lite nervöst. Vad ska Ingeborg tycka, tänk om Leo inte är pigg och rask och kan visa upp sin bästa sida, tänk om....Nä, sudda,sudda...
Han är ju den goa kille han varit hela tiden, han har bara lärt sig en massa nya saker och fler och fler blir det! Han är helt enkelt bäst ;-)

Igår kväll passade jag på att göra nya "ge-bort-bilder" på Leo. Jag gjorde även två nya spelplaner till "Lotto-spelet". Det finns lite pyssel att göra...

ID-brickor!

Nu har vi precis kommit hem från en kryssning som vi varit på sedan i lördagskväll. Stockholm-Tallin-St Petersburg-Tallin-Stockholm, puh! Men roligt har vi haft och det var ju en upplevelse utöver det vanliga. Känns i alla fall kul att kunna lägga till Ryssland på listan över besökta länder, lägger även till ALDRIG MER!!! Det ryska folket är något av det mest egoistiska och oförskämda människor jag träffat. Vill inte säga mer än så!Antagligen finns det ryssar som är både trevliga och empatiska men dessa lös med sin frånvaro under denna resa i alla fall...

Hundarna har haft en angenäm vistelse hos "mormor och morfar", och de hade skött sig exemplariskt enligt dem. Det känns ju bra att höra.

När vi kom hem så hade Leo och jag fått våra ID-brickor som vi ska ha på oss när vi är i tjänst. Så nu väntar vi bara på att Leo's tjänstetäcke ska komma.