onsdag 30 december 2015

Tack för oss!

Så har då dagen kommit….Efter att i fem år haft privilegiet att jobba som vårdhundsteam är det så dags för Leo och mig att tacka för oss. Idag var det vår allra sista arbetsdag tillsammans och efter nyår går jag tillbaka till min ordinarie tjänst i hemtjänsten. Det har varit en fantastisk tid även om omständigheter, som jag inte vill gå in på här, har gjort att beslutet att lägga ner verksamheten bara känns som en lättnad. Jag har själv varit delaktig i beslutet eftersom jag känt att min entusiasm brutits ner mer och mer under åren och orken att ”stöta och blöta” är slut…..

TILL MIN UNDERBARA LEO!
Det är nu jag kommer till den där larviga (säkert i någras ögon) hyllningen till min underbara, fantastiska, lojala, kloka, mjuka, empatiska, modiga, snälla, söta och goa hjärtevän och arbetskamrat, LEO….Jag vet inte hur jag ska kunna förklara vilken underbar vårdhund du är och självklart är jag partisk, men vilket FANTASTISKT jobb du har gjort!

Du har skänkt glädje till den som varit nedstämd, du har skänkt ro och trygghet till den som varit orolig. Du har fått människor med kroniska smärtor att glömma det onda för en stund och även fått människor att känna att de kan, vill och vågar. De har fått känna sig uppskattade och sedda och de har fått något att längta efter och se fram emot.


Jag måste också få hylla Leo för hans lojalitet gentemot mig som förare/matte och den tillit han bevisar gång på gång att han har till mig. Det är ju inte bara på jobbet det är en fördel med en följsam och trygg hund utan det är också en STOR fördel när man som vi pendlar till jobbet. Jag har inget körkort så därför har Leo, precis som jag, blivit en erfaren pendlare, men många gånger har han nästan rört mig till tårar med hans lojalitet och tillit.

Leo på pendeltåget.
Till exempel de gånger tågen varit försenade eller inställda och vi har fått invänta nästa tåg som då naturligtvis är så fulla att vi knappt får plats. Leo går lugnt  in i tågvagnen  efter att ha tittat upp ett ögonblick på mig som för att fråga om vi verkligen ska gå in. Sedan står han lugnt och stilla mellan mina knän i vetskapen om att matte skyddar honom. Hur lätt det vore att någon råkar trampa på honom när tåget kränger och då han står på golvet nedanför alla stora jackor så syns han knappt heller. Men ibland får jag en skymt av hans vita, långsmala nos och då brukar jag försöka smyga ner en liten godisbit och berömma honom. Vid dessa tillfällen är man ju tvungen att kliva av vid varje station för att människor ska kunna gå av tåget, och det som fascinerar mig är att Leo kliver på igen och igen…lika tryggt och självklart som tidigare.

Det finns inte alltid så här mycket plats på tåget.
Eller de gånger som tågen varit helt avstängda under flera veckor och vi varit tvungna att åka ersättningsbussar. Bussar som inte är så himla enkla att ta sig i och ur om man är hund, med trappsteg som är nästan lika branta som en stege och dessutom långt ner till marken från sista trappsteget. Men han gör det!

Leo på bussen.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om allt vi upplevt i jobbet och hur mycket bra som uppkommit tack vare våra besök. Allt från oro som bytts till lugn, nestämdhet som slutat i glädje och skratt och smärtor som glömts bort för att fokus flyttats till Leo. Eller damen som vägrade använda hörselhjälpmedel och som blev arg så fort personalen tog fram apparaten. Jag skulle kunna berätta om hur jag med hjälp av Leo lyckades få henne att ändra uppfattning och åtminstone använda den kortare stunder efter att ha visat så mycket avsky att personalen gömde undan apparaten mellan besöken för att de var rädda att damen skulle gömma den eller kanske kasta den för att slippa använda den…Jag skulle som sagt kunna berätta hur mycket som helst men det skulle bli ett alldeles för långt inlägg.

Leo provar hörselförstärkaren.
Vi har i alla fall gjort en otrolig resa tillsammans och vägen har ofta varit både smal och krokig. Många gånger tvivlade jag på att vi ens skulle fixa utbildningen och säkert fanns det dem som var tveksamma till om en whippet, med sina säregna egenskaper och framtoning, verkligen lämpade sig som vårdhund. Men vi gjorde det på vårt sätt och det blev ju bra! Vi var pionjärer när vi införde vårdhund i kommunala hemtjänsten och vi hade inga att jämföra oss med och glutta på för att utveckla verksamheten. Så vi (eller jag) fick efter bästa förmåga försöka bygga upp något helt eget. Visst har det varit jobbigt men även utmanande och lärorikt och jag kommer minnas denna tiden med värme och stolthet.

ÄLSKADE, ÄLSKADE LEO! Nu har matte bestämt att du ska få bli pensionär istället för att hjälpa gamla tanter och farbröder! Du har redan hunnit bli drygt 8,5 år men jag hoppas och tror att vi fortfarande har många fina år kvar tillsammans och under de åren ska du bara få vara hund….Men jag misstänker att vi kommer få leka och göra apporteringsövningar och annat skoj här hemma då du är van att jobba, och det kommer nog vara dagar när du håller koll på mig när jag packar min ryggsäck för att se om du ska få följa med till jobbet….Men då får du ligga kvar och mysa i sängen istället medan matte åker och jobbar hos tanterna och farbröderna.


Jag rundar av detta inlägg med en liten hyllningsfilm till världens goaste vårdhund (nu blev jag så där partisk igen). Ett litet axplock av vad vi pysslat med under våra fem år i vårdhundsyrket.

Tack Leo för din fina insats inom svensk äldreomsorg! 
Du gjorde det på ditt eget, unika sätt! <3





måndag 9 juni 2014

Händelserika veckor!

Lugnet har åter infunnit sig efter några hektiska men händelserika och roliga veckor. Förutom vårdhundsjobb, vanliga jobbet och andra vardagliga saker så har det planerats och organiserats inför dessa roliga saker.

Grattis Johanna till studenten 5 juni 2014!
I torsdags firade vi våran Johanna som tog studenten. Hon har gått en treårig hästutbildning på Berga Naturbruksgymnasium och under hela skoltiden har hon bott på skolans internat. Nu ska hon återgå till att bo hemma på heltid mot som tidigare endast under helgerna. Det är skönt att ha henne hemma igen!

I väntan på studenterna

...och sen kom de :)
video
Känslomässig bergochdalbana.
Grattis älskade Johanna till studenten!
I fredags hade vi studentmottagning. Vi beslutade oss för att ha mottagningen dagen efter studenten eftersom hon skulle åka studentflak genom Stockholm och senare på kvällen skulle hon ut och festa med skolkamraterna. Då tyckte vi att det var lättare att ha festen på fredagen.
Här ska pyntas!
Fotovägg: Johanna och djuren


Presentöppning på gång
Vi hade hyrt en lokal där vi hade mottagningen och den pyntade vi ordentligt så det blev riktigt ”studentaktig”. Goda smörgåstårtor och studenttårtor hade vi beställt från Ica och så hade vi bubbel till det (både med och utan alkohol förstås). Provade detta jordgubbsbubbel och det rekommenderar jag verkligen MEN var beredda på att det kommer bubbla över när ni öppnar flaskan.
En trevlig dag blev det och det är alltid lika mysigt att träffa nära och kära. Tror att alla var mätta, nöjda och glada när de lämnade festen, det var i alla fall jag!

Smålandsresa vid Kristi Flygare.
Onsdagmorgon, dagen innan Kristi Flygare, så åkte Leo och jag till min syster i Småland. Det är en resa vi gör varje år vid samma tidpunkt. Ganska precis 55 mil enkel resa så därför startade vi resan vid 6.30 på morgonen och kom fram ca 13.00. Frukost stannade vi och åt i Klinga, en liten bit utanför Norrköping. Skönt med en bensträckare både för Leo och för oss tvåbeningar.
Frukost

Hade några härliga dagar hos syrran och hennes hundar. Vi promenerade med hundarna, pratade mycket hund, miljötränade hennes Polly som är 11 månader och mycket annat. Leo och Polly kom för övrigt mycket bra överens och lekte som tokar, jättekul hade de.
Syrran med Jezzi, Polly och Leo.
 Leo, Jezzi, Axxa, Polly och Jennie väntar på godis.
 Godisutdelning
 Axxa tycker om sin "kusin Leo", Jennie vill också vara nära.
Prinsen på ärten!
 Här var det gott om goda harpluttar!
 Leo ställer villigt upp på mattes tokiga idéer.
Leo och Polly på väg till Tingsryd för lite miljöträning.
Inne på Häst-Börjes i Tingsryd.
Leo, som var med som "stöd/trygghetshund" till Polly, tyckte det var urtrist att bara stå och glo. Men lägga sig direkt på marken, det går ju INTE för sig om man är whippet....och matte hade ju ingen filt med sig! Surt sa räven!

På väg hem från Småland så rastade vi vid tjusiga Brahehus.
Även om det varit mysigt hos syrran så var det ändå jätteskönt att komma hem på söndagskvällen. Lucky, som varit hemma med Johanna, blev fullkomligt galen av lycka och var sedan mattes skugga under några timmar. Älskade vän! <3

Grattis Leo på 7-årsdagen 2 juni 2014!

Hurra,hurra,hurra,hurra! Leo firade sin 7:e födelsedag genom att slappa efter smålandsresan. Men självklart firade vi honom med presenter och god tårta. Han fick en stor gosegris som han genast började tugga på och mysa med. Lite senare gjorde jag en liten ”tårta” till honom som han och Lucky fick dela på. Allt mumsigt man kan tänka sig hamnade på tårtan. Det var leverpastej, skinkost, ost, gurka, hundgodis, ostbollar och själva ”tårtbotten” bestod av vitt formbröd. Gissa om det blev fest när hundarna serverades halva tårtan var :D
Duktiga killar väntar tålmodigt på "varsågod".
 Mums!

Leo och nya gosegrisen :)
video

måndag 5 maj 2014

Kompetensutveckling!



Denna helg har Leo och jag spenderat på gästvänliga Vilsta Sporthotell i Eskilstuna.Vi har haft återträff med våra gamla kurskamrater med syftet att utveckla vårt arbete genom att bla utbyta erfarenheter och aktivitetstips. Det är oerhört givande att träffas och vi är nu alla fulla av ny energi och arbetslust.

Dag 1 Lördag 3/5-14


Dag 2 Söndag 4/5-14



Att arbeta med vårdhund är för de allra flesta av oss ett ganska energikrävande arbete. Vi är ofta ensamma om denna spetskompetens i våra verksamheter och alla har förmodligen stött på både det ena och det andra problemet under sina försök att bygga upp en fungerande vårdhundsverksamhet. Allt från skepsis pga okunskap hos chefer och personal  till politiker som inte förstår vinsterna med vårdhund.
Som vårdhundsförare får vi väldigt ofta försvara, förklara och bevisa det värdefulla med vårt arbete. Vi upplever ju fantastiska saker hos de personer vi besöker så det är ju inte så svårt att motivera varför hundar i vården är så bra, men det kostar energi.

Nu har vi i alla fall fyllt på vårt energiförråd för ett år framåt. Så härligt gäng och jag längtar redan till nästa år då vi ses igen <3

Fler bilder från helgen!

Mys på hotellrummet


Söndagmorgon och Leo ser ju ut att ha det bra hihi...

Alltid lika mysigt med hotellfrukost.

Gemensam hundpromenad.

Duktiga Frasse har alltid ett trick på gång när matte Lotta kallar.

Frasse och Lotta tar sig en powernap.


Stort tack till Lotta, Elisabeth, Marika, Ing-Marie, Annelie, Marie, Zonita, Linnea och Carin för denna helg!

Leo skickar ett särskilt tack till alla skötsamma, fina, goa vårdhundar (både diplomerade och blivande). Frasse, Molly och Sune, Luna, Gaston, Frej, Ronja, Viggo och Zeke, ni skötte er alla exemplariskt! 
...Jodå Elisabeth, även Sune ;) 

måndag 21 april 2014

Fantastiskt vårväder!

Vilket fantastiskt vårväder vi har haft i påsk! Det var väl bara långfredagen som var lite trist men för övrigt så har det varit underbart. Idag är det drygt 17 grader i skuggan men vad det är i solen har jag ingen aning om men det är VARMT...

Har varit ute i våren och fotat hundarna...eller försökt att fota hundarna, en uppgift som inte är så lätt som det låter ;) Leo går väl an MEN LUCKY ojojoj! Han verkar alltid vara på väg och har väldigt svårt att vara stilla, men jag lyckades få lite fina bilder i alla fall.

Lucky 







 Det är så otroligt vackert ute i skog och mark just nu. Blåsippor och vitsippor bildar ett hav mellan träden och hur man än försöker så kan de foton man tar inte på långa vägar mäta sig med upplevelsen av att se det i verkligheten.
Leo




Har även haft födelsedagsfirande här hemma då yngsta dottern fyllde 14 år. En av dagarna kom min moster och morbror och hälsade på och de hade också sina whippets Enzo och Manne med sig. Leo och Lucky blev överlyckliga över att träffa sina kompisar igen och vi tog en promenad tillsammans och passade då på att fota dem tillsammans. Puh! Svårt att få fyra hundar att bli snygga på samma kort hehe.

Manne, Enzo, (moster Lena), Lucky och Leo.



Ut i våren och njut!