Hej igen!
Nu är det en tid sedan mitt senaste inlägg och några kanske börjat undra vad som hänt.
För er som undrar kan jag bara säga att Leo och jag jobbar på för fullt.Vi är både hemma hos brukarna,på Träffpunkten och då och då besöker vi också "Hundcirkeln" på min gamla kurskamrats jobb.
De tre musketörerna på "Hundcirkeln".Casper,Leo och Axa.
Älskling på vågen (Stora hundmätardagen)
Vi mätte allt från nos till svans.
Leo är trygg och avslappnad vid hanteringen.
Sedan jämförde vi hundarnas mått.Vem har längst nos?Längst svans?Här är det Axas ögonmått som ska mätas ;-)
F ö så rullar allt på och resultaten låter inte vänta på sig.Vi har tex vår goa Alzheimerdiagnostiserade dam som var väldigt deprimerad när vi började gå till henne.Det var svårt för personalen att motivera henne till att ens vilja kliva ur sängen på morgonen.Hon ville just ingenting förutom att ligga i sängen,vilket hon också gjorde varje gång som personalen kom till henne.
Nu kastar hon av sig täcket och sätter sig på sängkanten och gullar med Leo,hon skrattar och är glad.Hon är aktiv i övningarna vi gör och självförtroendet har stärkts.Nu vill hon också gå ut och gå med Leo..."men först måste vädret bli lite bättre",säger hon till Leo.Hon låter väldigt målmedveten när hon säger det och hon har även talat om detta för personalen,självklart ska vi göra verklighet av detta bara vädret är skapligt när vi är hos henne.
Personalen har också berättat att hon kan berätta detaljer om vad vi gjort när vi varit hos henne,vilket är jätteroligt eftersom hon i många andra lägen har jättesvårt att minnas.Hon brukar också röra i gröten när personalen är där,hon har helt enkelt blivit mer aktiv och det gör mig så själaglad :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar