Några filmklipp!

Här är några filmklipp från vår träning i somras.Apportering har varit den stora stötestenen för mig och Leo.Vi fick verkligen börja från början.Föremålsintresse-nagga lite på föremålet-ta föremålet i munnen-ta upp från marken....ja ni förstår vilken tid det har tagit med en whippet som inte förstår vitsen med att hämta saker för att lämna till matte (eller någon annan)."Nog kan jag ta sakerna men då vill ju jag ha dem att leka med",säger Leo,"och varför måste det vara så konstiga saker?Pappersbollar,mobiltelefoner,hårborstar,plastlådor...Matte har nog blivit galen!!!"

Nu tycker Leo att det är jätteroligt att apportera och hämtar alla möjliga föremål i olika material.Visst ser jag att han tycker att det är lite äckligt ibland,men han gör det (även om det är med framtänderna hihi)

Så var det plastlådan då...

Här är vårt nästa projekt.Leo håller på att lära sig städa.Meningen är att övningen ska användas i arbetet för att tex träna balans.Vårdtagaren bär hinken och går med hunden fram till leksaken och får sedan böja sig lite för att hunden ska nå att lägga saken i hinken.

Bloggstart!

Jaha då sällar man sig till skaran av bloggare då hihi.Har tänkt göra det länge men det har liksom inte blivit av,men nu så...Ska bara försöka lära mig hur man gör...ha tålamod kära vänner!
På bloggen tänker jag bla skriva om mitt och Leo's vårdhundsjobb och lite om hur vi tränar osv,men förmodligen kommer även lite annat smått och gott att hamna här.

Då kör vi!!!

Vi börjar från början!

Det här är min goa kille Leo.Han är 4år,envis som synden,men världens goaste.När vi påbörjade utbildningen så hade jag egentligen ingen aning om vad det handlade om.Allt gick så fort!
I maj 2010 var jag på intervju hos projektledaren.Men då vi var fler som sökte "hundjobbet" så skulle de välja vilka de skulle skicka vidare till hundinstruktör.
I mitten på juni träffade jag och Leo vår hundinstruktör för första gången.Då gjordes en lämplighetsbedömning där Leo bedömdes som lämplig men att hon tvekade lite eftersom hon tyckte att han verkade lite "ointresserad" av människor.Men då jag aldrig upptäckt denna sida av honom förut så bad hon mig studera honom närmare vid kontakt med olika människor och återkomma med mitt beslut.Jag tror han var lite för trött bara eftersom det var ny miljö,vi hade åkt pendeltåg långt (och i princip hade han aldrig åkt tåg förut) och eftersom jag aldrig gjort något liknande förut så spände jag mig och det kände han förstås.
Så blev det semestertider och även om jag bestämt mig för att fortsätta så fick vårt andra besök hos Tove (instruktören) vänta ända till sista augusti.Denna gång blev det lite träning och hon hade en figurant med för att kolla Leo's "sociala kompetens".Leo har inga som helst problem med kontakten utan hälsar henne välkommen med en massa pussar.Efter denna gång så var även Tove övertygad om att Leo skulle fungera i jobbet.Men hon ville för säkerhets skull ha ett andra utlåtande så i slutet på september åkte Leo och jag till Lidingö för att träffa Tove och Gun-Marie.Vi kom dit i god tid så jag bestämde mig för att gå till en lite enskild plats för att peppa och träna lite med Leo.Det som händer är att han tokdissar mig.Han kan inte sitta,han leker inte,lyssnar inte...ingenting funkar.Herregud det är kört,tänkte jag.Jaja underbart är kort!
Så var det dags!Leo lekte med Gun-Marie fast hon medvetet betedde sig lite underligt.Han tog godis fint av henne...kort sagt hur fin kontakt som helst.Då var det klart, vi klarade lämplighetstestet!!!En stor sten föll från mitt hjärta...
Sedan hade vi två träningar med Tove i oktober och sedan började utbildningen i början av november.

Det som slog mig när utbildningen började var hur duktiga alla var och de flesta hundarna kunde så himla mycket.Jag kände mig mycket felplacerad då!Där kom jag och Leo,jag hade aldrig gått en hundkurs i hela mitt liv och så Leo en helt vanlig familjehund som var "hemmatränad" för att fungera i vår familj.Men som den coola kille han är så klarade han av miljön och alla hundar på ett fantastiskt sätt.Medans många av de andra hundarna helt förståligt skällde till ibland vid lite oväntade ljud,och förstås fick några fler att sympatiskälla,så tittade min älskade Leo lite oförstående omkring sig och var helt tyst.

Men även om det kändes som om vi låg jättelångt efter alla andra i träning och kunskap så var det ett fantastiskt glatt och mysigt gäng som gärna hjälpte till och peppade.Vi hade jättefin gemenskap och nu är det prat om en återträff till våren.Jag hoppas verkligen att den blir av för jag saknar alla jättemycket och är så nyfiken på att höra hur det gått för alla.