Leo spelar Lotto!

Nu har jag äntligen fått "tummen ur", och gjort en liten anordning på Lotto-korten så Leo lättare kan ta upp dem från golvet. Tidigare har jag och brukaren bara talat kring bilderna och så har hon/han fått lägga dem på rätt plats. Nu kan jag involvera Leo ännu mer, och jag tror att detta kommer bli ett roligt inslag i vårt arbete.

Naturligtvis var jag tvungen att prova om Leo förstod vad han skulle göra då vi aldrig gjort det här förut, men han fattade direkt vad som förväntades av honom. Tack och lov att han förstår apporteringen nu, då kan man utveckla och göra många roliga övningar.

Fotografering!

Imorgon är det meningen att en fotograf ska följa med Leo och mig på jobb för att ta bilder som ska användas på Läkarstämman. På mötet med projektledaren idag så fick jag veta att de ska trycka upp en sk. "Roll-up" där det förutom Sundbybergsloggan och landstingsloggan, ska vara bilder på mig och Leo + någon klatchig text i stil med "Leo - Leg. vårdhund i Sundbybergs hemtjänst!", eller något liknande. Herregud jag blir ju skitnervös ju! Två meter lång ska denna tingest bli också...Inte konstigt att man ligger vaken på nätterna och funderar!

Det är så mycket nytt jag får vara med om hela tiden, tack vare vårdhundsjobbet. Jag känner verkligen att jag har vuxit med uppgiften. Men jag kommer nog aldrig att förstå "hysterin" som jag upplever kring vårt arbete. Ibland känns det som om de förväntar sig att Leo ska "rädda" hela kommunen...Men samtidigt är det ju väldigt roligt att få ta del av allt nytt förstås. Jag har beslutat mig för att njuta så länge det varar och ta tillvara på alla nya erfarenheter jag får på köpet.

Från lokaltidningen Mitt i Sundbyberg 28 december 2010

Hektiska veckor!

Nu brinner det i knutarna!!!IGEN!!!
Nu är det posters som ska tryckas upp, material som ska uppdateras,sammanställas och väljas. Detta innebär att det ska passas in med fotograf efter att först letat på gummor och gubbar som är villiga att pryda kommunposters tillsammans med Leo (och troligen även mig, hujedamej...). Självklart skulle detta helst ha varit gjort i förrgår förstås!
Anledningen till denna "hysteri" är att vi blivit inbjudna av Ingeborg Höök, att delta tillsammans med Vårdhundskolan på Läkarstämman i Älvsjö 30nov-2dec (inte alla dagarna förstås,bara den 30:e). Ska bli spännande men det är också lite nervöst. Vad ska Ingeborg tycka, tänk om Leo inte är pigg och rask och kan visa upp sin bästa sida, tänk om....Nä, sudda,sudda...
Han är ju den goa kille han varit hela tiden, han har bara lärt sig en massa nya saker och fler och fler blir det! Han är helt enkelt bäst ;-)

Igår kväll passade jag på att göra nya "ge-bort-bilder" på Leo. Jag gjorde även två nya spelplaner till "Lotto-spelet". Det finns lite pyssel att göra...

ID-brickor!

Nu har vi precis kommit hem från en kryssning som vi varit på sedan i lördagskväll. Stockholm-Tallin-St Petersburg-Tallin-Stockholm, puh! Men roligt har vi haft och det var ju en upplevelse utöver det vanliga. Känns i alla fall kul att kunna lägga till Ryssland på listan över besökta länder, lägger även till ALDRIG MER!!! Det ryska folket är något av det mest egoistiska och oförskämda människor jag träffat. Vill inte säga mer än så!Antagligen finns det ryssar som är både trevliga och empatiska men dessa lös med sin frånvaro under denna resa i alla fall...

Hundarna har haft en angenäm vistelse hos "mormor och morfar", och de hade skött sig exemplariskt enligt dem. Det känns ju bra att höra.

När vi kom hem så hade Leo och jag fått våra ID-brickor som vi ska ha på oss när vi är i tjänst. Så nu väntar vi bara på att Leo's tjänstetäcke ska komma.

Ännu en härlig vårdhundsdag!

Idag har Leo och jag varit hos två nya hemtjänstbrukare.

Vi var först hos en dam som lider av depression.Hon hade enligt personalen pratat mycket om Leo, men också uttryckt en oro för att han kanske inte skulle tycka om henne.När vi kom så hälsade Leo på henne och jag la hans filt på golvet bredvid henne och han satt där och blev klappad och hon pratade med honom om hur fin han var mm.Vi samtalade en stund och tittade på Leo-bilder medans vi drack lite kaffe.Hon vände sig ofta till Leo och klappade om honom och pratade med honom och gav honom godis.Leo's uppmärksamhet var riktad mot henne även om han då och då tittade på mig som för att jag skulle bekräfta att han gjorde rätt.

Jag gav henne en bild på Leo som hon skulle få behålla och det var mycket uppskattat, för då skulle hon kunna visa anhöriga.

Sen frågade jag henne om hon skulle vilja hjälpa mig att träna Leo med apporteringen.Jag bad henne kasta iväg hans handske och sedan säga till honom hämta den.Detta gick hur bra som helst och Leo lämnade den till henne på ett bra sätt.Hon blev jätteglad och fick prova igen med samma resultat.Jag tackade henne för hennes hjälp och sa att det märktes att hon var van vid hundar.Det hördes att hon blev stolt!

Sedan gick vi ut till vardagsrummet och jag satte Leo på en stol framför henne.Hon klappade honom och kramade honom och fick lite fina whippet-pussar tillbaka, vilket hon verkligen uppskattade. Hon fick borsta honom och under hela tiden så pratade hon med honom.Jag såg att de hade jättefin kontakt så jag var bara passiv åskådare och lät henne hållas.Hon sa till honom att lägga sig, och då gjorde han det :-) 

När vi skulle gå så tackade hon för besöket och personalen hjälpte henne att lägga sig att vila. Hon tackade säkert 5-10ggr, och det märktes mycket tydligt att det här var uppskattat.Hon var otroligt glad och tacksam, jätteroligt!

Nästa dam hade också varit deprimerad en tid.Vi hälsade som vi brukar och satte oss i köket.Jag positionerade Leo på en stol intill henne så hon kunde klappa och krama honom ordentligt.Sedan la jag honom på sin filt på golvet intill henne.Eftersom Leo inte hunnit få så mycket vila sedan förra besöket så lät jag honom sova där medans damen och jag pratade en stund.

Hon pratade om tidigare hundar hon haft och som anhöriga hade haft.Hon var lite ledsen över att hon inte kunde ha hund och det blev lite känslosamt.Jag berättade för henne att jag och Leo skulle komma flera gånger och besöka henne och det uppskattade hon mycket.Hon fick också kort på honom och det skulle hon visa sin dotter sa hon med ett leende.

Jag visade henne godisgömman och hon fick fylla den, sedan tittade vi på när Leo hittade alla godisar.Det tyckte hon var spännande.Sedan fick hon hjälpa mig att träna apportering och då gick vi ut i hennes hall,på hennes intiativ,och där kastade hon handsken som Leo sedan hämtade till henne.Detta upprepade vi några gånger och hon berömde Leo för att han var så duktig.

När vi går tillbaka till köket så föreslog jag att vi skulle kolla om Leo kunde några trix.Jag visade att han kunde "snurra",sedan fick hon försöka och hon blev så glad när hon lyckades få honom att snurra.Vi gjorde samma sak med "sitt fint" och "ligg" och hon var så stolt över att hon också kunde få Leo att göra konster.Sedan visade jag att han kunde ligga och ha godis på tassarna utan att ta det.Hon tyckte Leo var såååå duktig.

Idag berättade personalen att damen vi besökte i tisdags hade varit uppe och kokat sin gröt imorse. Hon brukar alltid sova eller vara lite trött på morgonen annars. Om det har med hundbesöket att göra eller inte det kan man undra.... :-D

Vårdhundsdag!

Vi hade två besök idag ca 1 timme på varje ställe.Den första damen vi kom till sa att hon kände sig lite hängig, precis som om hon höll på att få influensa.Men hon ville ändå gå den vanliga lilla promenaden och köpa sin kvällstidning.Vi började så sakta att gå och Leo gick så fint bredvid hennes rollator,då och då tittar han upp på henne som för att se att hon hängde med.Trots att vi inte gick med dubbelkommando(dubbla koppel), och trots att det var jag som höll i kopplet, så var det ändå henne han höll kontakten med hela tiden.
Det blev en lite längre promenad än vanligt, för plötsligt kände hon sig lite starkare :-) Sedan gick vi tillbaka till lägenheten där vi pratade en stund så hon fick ta igen sig lite,då låg Leo bredvid henne på soffan.När hon vilat så gick vi till köket och riggade bordet så Leo kunde stå på det,så fick hon gå sidleds runt bordet och borsta honom.Lite kel och pusskalas blev det förstås också.Så blev det dags för oss att gå.

Efter en stunds vila på hemtjänstlokalen så var det dags för nästa dam.Denna dam kan vara väldigt förvirrad  och vissa dagar kan hon nte ens hitta ut till köket själv, vissa dagar är lite bättre.Detta var vårt sjätte besök hos henne och jag har även under tidigare besök hos henne märkt små framsteg hon har gjort.Hon minns detaljer från våra besök, vad vi gjort, och att han heter Leo men att hon brukar kalla honom Joel osv.

Hon var väldigt glad när vi kom och vi satte oss först i köket som vi brukar.Leo fick som vanligt sitta bredvid henne i soffan och hon klappade och pratade med honom.Hon skrattar och pussar på honom och då och då får hon själv en puss av Leo.Det syns att hon är nöjd.
Vi tittar på bilder av Leo och hon får para ihop de som är likadana.När vissa bilder ligger upp och ner (lite medveten strategi från vårdhundsföraren) så ser man att hon tänker till lite extra innan hon till slut lägger den på rätt plats.

En av bilderna föreställer Leo när han plockar och äter vinbär,själv direkt från busken.När hon såg den första gången kunde hon inte riktigt se vad den föreställde.Gångerna efter blev det, efter att ha tänkt väldigt länge: 

" ...ja vad var det han gjorde där ja...", "...jag tror han äter något...", "...han äter visst bär tror jag..." OCH SÅ IDAG: "...han äter bär från vinbärsbusken..."!!! Jaaa vad säger man!!!Helt fantastiskt eller hur!

Godisgömman som vi brukar avsluta våra besök med har jag hittills fått påminna henne lite om hur man gör när man fyller den.Hon har varit osäker och hela tiden frågat om hon gör rätt.När andra raden ska fyllas så brukar jag få vända på gömman så hon kan skjuta de luckorna också istället för att byta teknik och dra dem mot sig.

Idag fyllde hon den utan min hjälp och jag behövde inte ens vända på den.Hon frågade ibland om det blivit rätt men inte så ofta som hon brukar.Så fick hon ställa ner den på golvet och säga "varsågod" åt Leo så han fick leta reda på godisarna.

Leo hade lite bråttom att ta godiset damen gav honom.Det var knappt att hon hann ta upp det ur burken så var "Tokfrans" där och mumsade i handen (dock väldigt försiktigt förstås).Så vi passade på att träna Leo att vänta tills hon tyckte att han kunde få ta det.Hon klarade uppgiften galant och förstod alla mina instruktioner, Leo klarade också sin uppgift galant och väntade lydigt på hennes kommando. Gumman var så stolt!

Nytt vårdhundsuppdrag.

Idag har Leo och jag varit och träffat en ny hemtjänstbrukare som vi ska börja besöka.Jag fick höra av personalen att vi var mycket efterlängtade och att damen hade frågat flera gånger "När kommer Leo?".När vi kom dit så möttes vi av en mycket glad och pigg dam,som genast böjde sig över Leo och klappade honom och pratade med honom.Vi gick in i köket och jag la Leo's filt intill damen och där la han sig tillrätta medans vi pratade lite.Jag visade bilder på Leo i olika situationer och så pratade vi kring dem.Hon skrattade gott åt vissa bilder,särskillt åt en där han var iklädd både mössa och halsduk.

Sedan gav jag henne en egen bild av Leo som hon får behålla,och den blev hon jätteglad för.Hon fick sedan borsta Leo,och det gjorde hon både länge och väl och det syntes att han nöjt i fulla drag av behandlingen.Han har även blivit klappad och kramad och pussad och så givetvis blivit matad med godis,vilket alltid är trevligt tycker Leo.

Hade med mig en godisgömma också som hon fick fylla med godis och sedan ställa ner till Leo.Givetvis var det också hon som fick säga det förlösande ordet "Varsågod",och först då började Leo leta godis.Hon skrattade ibland åt hans försök, men hon tyckte han var duktig som hittade alla godisarna.

En liten apportövning tog vi med också.Hon fick kasta en handske som Leo sprang och hämtade tillbaka till henne.Funkade hur bra som helst och hans fokus var där det skulle,på henne...och så på handsken förstås ;-)

Så var det då dags att avsluta vårt besök.Leo blev återigen pussad och kramad,och hon blev så glad när jag talade om att vi skulle komma igen.När vi kommit ut på gatan, tillsammans med en ur personalen,så hör vi någon som tjoar från en av balkongerna.Det är damen som står och vinkar glatt åt oss.Enligt personalen så var det väldigt länge sedan hon varit på sin balkong,troligtvis eftersom hon varit deprimerad under en tid.

Men hon var sååå glad under hela vårt besök och hon ägnade hela sin tid åt Leo (ok jag fick vara med på ett litet hörn...på nåder...hihi).Tänk vad en liten whippetpojke kan göra.

En trött liten Leo fick sedan lite välförtjänt vila på pendeltåget hem igen.Men hur ligger den lilla gossen...?

Just det!Jag fick ett fantastiskt roligt telefonsamtal idag också.Det var projektledaren som har hand om vårdhundsprojektet i kommunen.Hon berättade att hon hade haft ett samtal med MASen (MedicinsktAnsvarigSjuksköterska), som talade om att vi skulle få fortsätta vårt arbete hela nästa år också!!! 

Gissa om jag är glad!!!!