En uppskattad kompis!

Denna vårdhundsdag hade vi trevligt sällskap på tåget till jobbet.Johanna och hennes kompis Nellan skulle tillbaka till skolan i Berga,efter att ha tillbringat gårdagskvällen och natten hemma.De hade stalltjänsten förra veckan och i helgen så då har de sovit på skolan hela tiden,därför tyckte de säkert att det var skönt att få komma hem ett tag.

Johanna och Leo myser på tåget!

Då vi idag var lite tidiga till jobbet (över en timme innan vårt första besök),passade jag på att svänga förbi min hemtjänstlokal och checka jobbmailen och lite sånt.Sedan tog vi en promenad i det fina men blåsiga vädret,till vårt första besök.Passade på att träna Leo i lite följsamhet under promenaden,inga problem,han sköter sig så fint såååå :-) Körde lite byta sida (bakom ryggen),följa handen,stanna-sitt,backa och lite annat smått och gott.Jodå det gick också bra :-) Gäller att hålla allt ajour...

Första damen blev så glad att återse Leo.Det var ett par veckor sedan,då hon legat inne på sjukhus.Vi satt och pratade en stund och då låg Leo vid hennes fötter.Hon tittar förundrat och inspekterande på honom där han ligger och slumrar.Efter en stund får hon kasta lite boll med honom och hon är mycket nöjd och glad när han lämnar bollen till henne så hon kan kasta igen.Lite trix och konster får hon försöka få Leo att utföra.Hon blir så glad när han på hennes kommando snurrar,sitter osv.

Nästa besök var hemma hos en dam som inte tycker att Leo ska behöva göra någonting.Hon tycker bara om att han är där så hon kan gosa med honom.Hon pratar mycket med honom och pysslar om honom.Hon plockar fram gamla hundleksaker och en hundkorg från garderoben,hon ställer ner vatten åt honom.En gång fick han t o m glass av henne som hon gjorde ordning på ett fat och ställde ner till honom.Så gulligt och det syntes att hon var glad att få pyssla om honom.När vi så skulle packa ihop våra saker och gå så slängde jag iväg Leo's boll och han hämtade den och lämnade till damen.Hon skrattade och kastade iväg bollen igen och han hämtade den en gång till.Sen gick han och hämtade sak efter sak som jag plockat ihop och lagt i den lilla hundkorgen.Och som hon skrattade åt hans tokerier :-)

I väntan på personalen som ska släppa in oss!

Kommer de inte nån gång?!  ;-)

Dags för vårt sista besök för dagen.Damen vi skulle besöka kom själv och öppnade dörren idag,och gissa om hon blev glad när hon såg att det var Leo som kom på besök.När vi kommit in så såg jag en tidning som låg uppslagen på köksbordet.Det var Sundbybergs lokaltidning "Mitt i Sundbyberg" och på sidan som var uppslagen fanns en artikel om mig och Leo med bild och allt :-) 

Kramkalas! (Det finns en liten Leo där nånstans)

Denna damen får numera styra mycket av aktiviteterna själv.Jag lägger fram några av de redskap vi använt vid tidigare besök och märker att hon till stor del minns vad vi använt dem till.Hon försöker minnas hur vi gjort övningarna och rekonstruera dem.Ingen lätt uppgift men med lite guidning så går det jättebra.Det är så fantastiskt roligt när man ser att träningen ger resultat.

Vi var tvugna att se om Leo passar i mössa,det såg roligt ut.

Efter en stund frågar hon om det inte är något som Leo vill ha,lite mat eller lite vatten kanske?Jag säger att han kanske är törstig.Då reser hon sig upp och fyller vatten i en skål och ställer ner till Leo som genast börjar dricka.

En ond rygg kan kännas mindre besvärlig när någon annan behöver din hjälp.

Vart än Leo kommer,vare sig han gör många aktiviteter eller bara ligger och myser i soffan,så är han en glädjespridare.De äldre vi går till får någon att pyssla om och göra roliga,minnesvärda saker med.Att få höra någon skratta så där äkta,genuint,underbart är bara så härligt.Att få höra en person skratta det skrattet och sedan veta att personen har en depression....ja ni förstår nog vilket härligt jobb detta är!...och viktigt!

För dig som vill läsa artikeln i "Mitt i Sundbyberg"

Mitt i Sundbyberg v13

Klicka på tidningen sedan är den på s.16