Idag hade jag i alla fall turen att träffa en anhörig hos personen som Leo och jag besökte.Han var mycket positiv och såg och hörde skillnad på sin mamma direkt när vi kom.När han hade kommit till henne så hade hon varit väldigt låg och nedstämd,men allt vände när Leo klev innanför dörren.
Och även om sonen satt i ett annat rum och läste tidningen medan vi jobbade så kunde han inte undgå att höra hennes glädje över Leo.Äntligen fick någon mer än jag se denna förändring hos gumman!
Hon var väldigt noga med att sonen skulle se när hon fick Leo att snurra,sitta mm.Så det var flera gånger som hon väntade med att ge Leo kommandon bara för att sonen skulle hinna komma in i köket.Det är så roligt att se hur hon lever upp och hur hon styr aktiviteterna vi gör.Idag var hon "vårdhundsförare" och gav Leo de olika lantdjuren och sedan pekade hon på mig och sa "lämna den där".Leo gick lydigt och lämnade alla djuren till mig.Jag fick till och med frångå principen om att allt godis ska ges av brukaren,då hon väldigt bestämt sa till mig att ge honom godis när han lämnat något till mig.Hon vet hur turerna ska gå!
Detta är en gumma som i vanliga fall inte vill göra något,är ledsen och nedstämd.Hon har Alzheimer som gör att minnesfunktionen är kraftigt nedsatt,och detta är hon väldigt,väldigt medveten om.Det i sin tur gör att hon är mindre benägen att göra saker,då hon inte tror att hon ska klara av dem.Att se hur stolt hon är när Leo gör det hon ber honom om,hur hon styr i aktiviteterna och hur hon pysslar om honom är så fantastiskt.Jag upptäcker även små framsteg i minnesträningen och det bästa av allt är ju den viljan jag ser,viljan och lusten till aktivitet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar