Leo och jag besökte en dam som har Alzheimer,hon är deprimerad och ofta orolig.Dessutom har hon värk i ryggen.När vi var hos henne så fick hon bl a kasta boll med Leo och det märktes att hon tyckte om när han hämtade tillbaka bollen till henne.Det var så roligt att se glimten i ögat hos henne när hon busade med honom.Hon kastade bollen in i sitt vardagsrum från köket där vi satt och fnissade när Leo tvekade lite över om han verkligen fick gå in dit.Då reste hon sig från stolen och lockade med honom in i vardagsrummet och sedan lekte hon och Leo medans jag var beredd på att hålla lite ordning.Tänk så roligt de hade och vad hon skrattade!Jag önskar att fler hade fått se hur hon stod böjd över Leo och drog bollen efter golvet för att locka honom att ta den.Inte illa för en gumma på 90+!
Jag fick även höra från en i personalen att när de hade pratat med gumman en dag så hade hon inte kommit ihåg sina barns namn,men när de nämnde Leo så sa hon att "Leo,ja men det är ju den där hunden...".
Så kan det vara...
Bushunden Leo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar